Panelen verkar ha rolig, framförallt Elias som hävdar att han har ont i skrattmusklerna när vi lämnar salongen. Vi går till den beryktade restaurangen Bordet i Angered. Här utspelas bland annat stora delar av Peter Birros roman Under bordet. Bordet är det enda som har öppet i Angered en torsdagskväll klockan nio. I bakgrunden spelar Frölunda match mot Färjestad.
Karin Frennemo, 35 år
Bor: Just nu mest i Bergsjön, men har även lägenhet i innerstan.
Sysselsättning: Projektledare för Antirasistiska filmdagar.
Var senast på teater: För sex månader sedan. Först när hon blir påmind inser hon att det i själva verket var i förrgår.
Betyg på pjäsen: 4
Elias Hersy, 24 år
Bor: Hammarkullen
Sysselsättning: Studerar på Göteborgs Folkhögskola, fritidsledarlinjen i Nya Varvet
Var senast på teater för två år sedan.
Betyg på pjäsen: 4
Fredrik Löwed
20 år
Bor: Bergsjön
Sysselsättning: Studerar på Göteborgs folkhögskola, filial Bergsjön
Var senast på teater för två år sedan.
Betyg på pjäsen: 3
Helen Hammarberg
45 år
Bor: Nya Varvet, Frölunda
Sysselsättning: Sjukpensionär
Var på teater för två dagar sedan.
Betyg på pjäsen: 4,5
Lena Stenmar
59 år
Bor: Innerstan, nära Chalmers.
Sysselsättning: Arbetar med utbildningarna Kulturverkstan och Globalverkstan.
Var på teater förra veckan.
Betyg på pjäsen: 3,5
Fanns det någon scen eller karaktär i pjäsen som ni identifierade er extra mycket med?
Elias Hersy: Pojken i den kroatiska familjen. Han verkade så vilsen. Syrran i familjen påminner också om min egen. Och så morsan i samma familj som inte riktigt kommer fram och tar plats.
Lena Stenmar: Jag tyckte bäst om kärleksscenen i skogen mellan de båda unga männen. Och så mamman förstås, som bara lagar mat. Det är också en överraskande vändning att just morsan, den man minst anar, är den som gör uppror och sticker.
Helen Hammarberg: Det var ingen personlig identifikation direkt, men jag känner att jag har känt och känner alla dessa karaktärer. Pappan i den kroatiska familjen som är besviken på sina barn kunde lika gärna har varit pappan i en svensk familj.
Karin Frennemo: Det var inget som fastnade direkt utöver kanske tjejen på slutet. Hon vars sprayburk plötsligt förvandlas till mikrofon och omvandlar hennes åsikter till ett politiskt brandtal. Jag känner igen mig i hennes ilska och det där att försöka hinna säga vad man tycker när man plötsligt får stå i rampljuset.
Fredrik Löwed: Niklas, den bittra svennekillen. Känslan av att sitta fast och harva i något man inte kan ta sig ur. Det finns överlag ett allmänt tilltal i föreställningen.
E H: Jag tycker att det är viktigt att en teater börjar bra och slutar bra. Mittemellan får det gärna vara kasst. Det ska få en att öppna upp ögonen.
L S: Jag håller med. Konstens uppgift är att ge oss hopp i en annars svart tid.
E H: Det är tråkigt när det blir den där förortsgrejen. Det finns redan så många filmer där förorten skildra som en dålig plats. Droger och misshandel finns även i stan. I Lerum är det t ex mycket droger och kriminalitet och där tycker de synd om oss som bor i Hammarkullen. Men i media kommer det inte fram att det händer grejer även där. Pjäsen beskriver det där med glimten i ögat, men de är lite för vaga. Jag skulle gärna ha sett det som ett tydligare spår. Så fort det blir intressant hoppar de tillbaka.
K F: Det fanns en rädsla för allvar.
F L: Föreställningen var lite som en Gott & Blandat påse.
E H: Det är lite av varje och då blir det ingenting.
F L: Den var inte politiskt.
H H: Blir det alltför politiskt kan det skrämma bort folk. Alla karaktärer är ju egentligen politiska, men man måste tänka själv.
L S: Jag tycker att den förstärker fördomar i det att den spelar på dem. För att det ska fungera måste man bryta upp fördomarna ordentligt. Jag tycker att Peter Birro lyckades med det i Hammarkullen. Samtidigt är den politisk för att den är gjord som den är gjord.
F L: Fast den är gjord på inbjudan av etablissemanget.
H H: Med det framkommer ju i pjäsen där man ironiserar över just det.
F L: Men självreflektionen är också schabloniserad.
L S: Man citerar de kulturpolitiska målen med Angereds Teater, men det är ju trots allt de man lever på. Man biter den hand som föder en.
K F: Hade detta gjorts underground, utanför etablissemanget, hade det blivit något annat. Varför ger man uppdraget att spegla det nya Sverige till just en förortsteater? Varför måste de ta ett socialt ansvar som andra teatrar i innerstan inte måste?
L S: Varför inte Lerums särart och identitet?
F L: Det handlar om andragörandet.
H H: Jag tycker inte att föreställningen schabloniserar, de här karaktärerna finns ju överallt.
L S: Uppdraget är ju uttalat att skildra förortens identitet och särart.
H H: Vad är en förort? Det är allting utanför innerstan, det vill säga det mesta.
K F: Intressant att man använder ordet särart. Det är som att när man passerar en viss gräns är det plötsligt fokus på skillnader istället för likheter.
L S: Det hade blivit en bättre pjäs om man börjat i fördomsbilden av förorten för att sedan bryta upp den. Nu gör man den istället mer allmängiltig.
E H: Men vad ska man skriva om då? Något helt annat, pengar, jobb? Vad finns kvar?
K F: Det finns ingen annan dramatik.
L S: Jag tycker att det är dramatiskt att vi är så lika.
K F: Det är kanske det mest provocerande man kan säga.
F L: Vi är lika, men på olika platser.
E H: Tänkte ni på att det handlar om teater om Angered, men hur många från Angered var egentligen där? Jag kände inte till att teatern fanns.
H H: Många tänker att teater är tungt.
F L: Jag gillar när teater är hjärtslitande. När det är riktigt tungt och värt att grubbla på.
Vilka tycker ni borde se föreställningen?
K F: Vissa kulturmänniskor från innerstan borde se den. Man får bara hoppas att de uppfattar dess ironi. Ungdomar från alla stadsdelar kan se den, men det bästa är att ha ett samtal efter.
E H: Man kan se den redan i sexan och sjuan.
F L: De flesta kan ha behållning av den. Ett knippe kulturchefer och skolplanerare borde se den och skicka dit alla skolelever.
H H: Framför allt skolungdom, inte kulturfolk från innerstan.
L S: Jag tycker att det är en stor grej att den når ut, att den förmodligen tilltalar många. Bra föreställning för teaterovan publik, den kan ses långt ner i åldrarna.
I bakgrunden har Frölunda till Fredriks irritation slagit Färjestad.
Lena säger att Bordet utgör hennes schablon om förorten. Ett sånt ställe finns inte i centrala Göteborg. De andra protesterar högljutt. Karin, Elias och Fredrik tar spårvagnen till Hammarkullen och Bergsjön. Lena och jag får skjuts av Helen tillbaka till stan.
* * *
MÅNGFALDSTEMA I NUMMER:
Läs bland annat redaktörens krönika, Johan Hiltons enkät som tar reda på hur landets tre institutionsteatrar som har fått ett särskilt uppdrag av regeringen inför 2006 har löst sin uppgift, Karin Lindboms intervju, med svensk-arabiska teatern Foratt i Malmö.
Läs också ett nedslag från Tune in-festivalen, en intervju med Kompani Labils Nasim Aghili, en krönika om ställningskrig i scenhösten och mycket annat.
Välkommen till ett mångkulturellt oktober i nummer.se! Och tyck gärna själv, på Agera-sidan.
Loading ...
