Folkteaterns caféscen är en liten intim teaterlokal. Ett sextiotal personer får plats i publiken. Och en del stolar är placerade så att spelet pågår mellan bänkraderna. Just nu spelar Unga Folkteatern Bad Girls här, Joyce Carol Oates ganska våldsamma drama om en ensamstående mamma och hennes tre döttrar. Den del av publiken som sitter riktigt nära får hänga med i svängarna när dramats huvudpersoner tar över scenen: systrarna gnabbas ganska hårdhänt med varandra och drar sig inte för att kasta en kudde om de blir riktigt förbannade.
Unga Folkteatern är en mötesplats för proffs och amatörer. Tonårstjejerna i Bad girls spelas av unga Emma Hellström, Nina Särkimäki och Kristin Falksten, medan mamman görs av rutinerade Sara Wikström från Folkans fasta ensemble. Mannen i dramat görs av Harry Goldstein.
Nummerpanelen tog plats i salongen för att se en pjäs om trassliga familjeband och längtan efter kärlek med en mamma och hennes döttrar i centrum som har det både knapert och rörigt. När mamman så träffar en ny, och rik, man sätter sig döttrarna på tvären. Speciellt den äldsta som tycker att mamman sviker.
Föreställningen diskuterades livligt av Nummer-panelen som tyckte så här:
Charlotte Horgby
Ålder: 47 år
Sysselsättning: Landskapsarkitekt
Familj: Ensamstående med tre barn.
Mamma till annan paneldeltagare: Ellen Svensson
Går på teater: 23 gånger om året
Betyg: 5
Vad tyckte du om pjäsen?
– Fantastiskt bra. Jag blir väldigt lätt gripen, men det här var oerhört starkt. Jag har gått igenom flera känslor. Först blev jag beklämd och tyckte att allt kändes hopplöst, men i slutet blev jag arg.
Vad blev du arg på?
– Jag blev fruktansvärt arg på den äldsta dottern. Den här världen bygger på att man känner tillit till varandra, men i hennes värld var allt ont, hon såg hot överallt. Jag förstår ju att hon var sjuk, men hon förstörde fyra människors liv genom att manipulera som hon gjorde. Alla barnen förstörde mammans möjligheter till en bra relation. När hon träffade en man som hon verkligen hade kunnat få en bra relation med såg barnen, speciellt den äldsta, det som ett hot.
– Men det är klart, har man blivit sviken som liten är det svårt att kunna lita på andra igen.
Kändes pjäsen trovärdig?
– Ja, men på ett sätt kändes pjäsen amerikansk. I USA finns ju inte samma sociala skyddsnät som här. Jag hoppas att det svenska samhället hade ingripit innan det går så här långt. Samtidigt undrar jag om det är så här det ska bli, att alla misstror alla?
– Jag funderar också på hur män i dagens samhälle har det. Mannen i den här pjäsen hade verkligen en hopplös situation. Bara han tittade åt flickornas håll blev han anklagad för att tafsa på dem.
Tyckte du att det märktes att ensemblen bestod av både proffs och amatörer?
– Nej, alla var helproffsiga. De unga tjejerna spelade otroligt bra. Den äldsta dottern kommer jag att minnas länge.
Ellen Svensson
Ålder: 18 år
Sysselsättning: Student
Familj: Mamma, pappa, två bröder och pojkvän.
Dotter till annan paneldeltagare: Charlotte Horgby
Går på teater: 5 gånger om året
Betyg: 4
Bad Girls handlar om unga och ganska våldsamma tjejer. Vad tycker du om det?
– Jag tycker att det är en väldigt bra pjäs för unga. Jag kan inte säga att jag känner igen mig i deras situation, även om det fanns drag hos en del av karaktärerna som jag kan identifiera mig med. Speciellt mellansystern som kämpade hela tiden för att åstadkomma något bra, även om det inte alltid lyckades. Men jag kan mycket väl tänka mig att det finns andra unga som lever precis så här. Början av pjäsen påminde lite om Fucking Åmål, faktiskt.
Vad tänker du om relationerna mellan de olika karaktärerna i pjäsen?
– Jag tycker inte att det var så konstigt att den äldsta dottern kände sig sviken av mamman när den nye mannen kom in i bilden. Det verkade som att hon varit med om att mamman träffat riktigt opålitliga män tidigare. Den äldsta dottern kändes väldigt typisk för en människa som inte har något självförtroende. Då blir allt farligt. Hon pratade hela tiden om den nye mannen som den värste hittills. När hon anklagade honom för att ha våldtagit henne kunde inte resten av familjen välja att inte tro på henne. Men de kunde kanske ha undersökt saken lite mer noga.
– Mamman fattade nog inte vad hon ställde till med. Hon såg inte sina barn riktigt. Jag tror att hela familjen hade varit hjälpta av stöd utifrån. Det hade nog räckt med en mormor, någon som stod lite utanför.
Vad tyckte du om själva scenrummet?
– Man kom nära på ett bra sätt. Jag blev indragen i pjäsen men kunde ändå se på. Så är det inte alltid. Jag har varit i liknande salonger och tyckt att man kommer onödigt nära.
Finns det något med föreställningen som du inte är positiv till?
– Jag tycker att de kunde ha översatt alla namn. Pjäsen skulle kunna utspela sig i Sverige men det låter så fånigt när namnen är amerikanska. Vad var det mannen hette, Isaak Drumm? Det drar ner betyget lite.
Ulla Birgitta Grudd
Ålder: 59 år
Sysselsättning: lärare
Familj: Ja
Mamma till annan paneldeltagare: Anna Grudd
Går på teater: 45 gånger om året
Betyg: 4
Den här pjäsen framkallade starka känslor. Vad känner du?
– Jag blev arg på mamman. Precis i pjäsens början kom hon inrusande och ville att barnen skulle göra i ordning allt för att hon själv skulle gå på date. Hon var som ett stort barn och kunde egentligen inte hantera sina döttrar. Jag uppfattade henne som ganska egoistisk och naiv. Hon ville så gärna ha den där mannen och tog inte ansvar för sina döttrar.
– Jag kan förstå den äldsta dottern, hon ville nog skydda mamman, men hennes anklagelser förstörde mannens liv.
Var pjäsen trovärdig. Kan en familj ha det så här?
– Det tror jag absolut. Jag känner igen liknande familjerelationer från mitt arbete som lärare. Det hemska är att väldigt allvarliga händelser måste inträffa innan sociala myndigheter går in och stöttar en sådan här familj.
Vad tycker du om skådespelarinsatserna?
– Verkligen proffsigt. Hon som spelade den äldsta dottern gjorde det så övertygande att jag ett tag blev tveksam och trodde att mannen trots allt var skyldig. Alla de unga tjejerna var fantastiska. Jag är inte riktigt lika imponerad av de professionella skådespelarna. Kan det bero på att de har mer distans och inte blir sin roll på samma sätt?
Vad tycker du om salongen?
– Man kom väldigt nära. Jag undrar hur det var för dem som satt längst fram? Jag tror att vi hade bästa platserna längst bak. Scenografin var enkel men effektiv. De fick ut mycket med hjälp av små medel.
Anna Grudd
Ålder: 29 år
Sysselsättning: ekonom
Familj: Mamma, syster och sambo
Dotter till annan paneldeltagare: Ulla Birgitta Grudd
Går på teater: 1 gång om året
Betyg: 4
Vad tyckte du om pjäsen?
– Det var ett väldigt intensivt drama. De levde ett så destruktivt och hopplöst liv. Jag blev både ledsen och arg.
Vilket är starkaste intrycket?
– Mamman. Hon var en så sorglig person. Som jag uppfattade henne kunde hon inte klara av sitt liv på egen hand. Jag fick intrycket att hon ville bli räddad av mannen, både från sig själv och sina barn.
Fanns det något i pjäsen som du kunde känna igen dig i?
– Min uppväxt liknar inte alls den här familjen, men jag kan känna igen syskongnabbet.
Vad tycker du om rollerna?
– Jag tycker att alla karaktärerna var väldigt välgjorda. Det var verkligen komplexa kvinnor som skildrades. Enkelt kan man säga att den yngsta dottern var en liten tuttifrutti-tjej, mellansystern var den duktiga och den äldsta hade ballat ur. Mamman höll masken utåt även när det var kaos inombords. Hela familjen höll nog uppe en fasad. Jag tror inte att någon utomstående anade hur det stod till förrän äldsta dotterns anklagelser blev offentliga. När det hände klarade familjen inte av att hålla ihop längre.
Tycker du att pjäsen hade något budskap?
– Ja, att man ska visa tillit. Och att det kan vara svårt att leva i en familj när allt inte blir som man tänkt sig.
Kan du rekommendera den?
– Ja verkligen. Till alla som har någon form av familjerelation.
Loading ...
