Recensioner [2001-10-31]

Panelen ser Cabaret

Cabaret är musikalen som förmodligen blivit mest känd genom Bob Fosses filmversion från 1972 med Liza Minelli och John Grey i huvudrollerna. Nu spelar Dramaten denna klassiker med kontroversielle Richard Turpin som regissör. Nummerpanelen såg generalrepetitionen.

Denna kväll gjordes Sally Bowles av operasångerskan Malena Ernman. Detta är hennes debut i musikalsammanhang. Rollen delas framöver mellan Malena Ernman och musikalartisten Malena Laszlo. Cliff Bradshaw spelas av Jonas Malmsjö och konferencieren med flera andra roller av Örjan Ramberg.
   Nummerpanelen består denna månad av en skådespelarstuderande, en tandhygienist, en frisör och en psykolog. Här kan du läsa vad de tycker om föreställningen.

Katarina Lif, 24 år
Titel: Skådespelarstuderande
Bor: I Hökarängen, förort till Stockholm
Går på teater: I genomsnitt 2 gånger i månaden. Ibland oftare.

Hur skulle du beskriva Cabaret?
   – Det är en politisk musikal där det politiska är bakomliggande. Det spel som gjordes längst fram på scenen var glättigare, men i bakgrunden skildrades verkligheten som pågick utanför. Personerna i pjäsen lever i en skyddad värld, men utanför den finns det oroliga samhället som trappas upp mot andra världskriget.

Vad tror du är det politiska budskapet?
   – Att samhällssituationen som rådde då tvingade in människor i ett kapitalistiskt och egocentriskt tänkande som hindrade dem från att följa sina känslor och att den fick människor att omvärdera sina ståndpunkter.

Varför tror du att det fanns plakat med påståenden på scenen?
   – För att förtydliga. Att de var skrivna på tyska tror jag var för att man skulle tänka till. Jag kan inte tyska och det fick mig att fundera över vad de betydde – det fick mig att tänka mer och läsa in vad de skulle kunna betyda. På samma sätt förtydligades budskapet när konferencieren (Örjan Ramberg, reds anm) kom ut och berättade en sens moral.

Vad tycker du var bra i föreställningen?
   – Dansarna. Det var kul att de inte bara var prydnad, utan fick vara delaktiga i handlingen. De var ju även en del av scenografin, till exempel ramade de in illusionen av en skakande tågkupé, när Jonas Malmsjö och Ulf Drakenberg sitter på deras skumpande ryggar.
   – Jag gillade också hur de gjort konferencierens roll till en berättare som gled in och ut ur olika roller, han bytte till exempel kostym inför publiken och var ständigt närvarande och figurerade i periferin även när han inte var med i huvudhandlingen.
   – Och Malena Ernman var mycket bra, både sången och skådespeleriet. Hon bar upp jättemycket i föreställningen.

Var det något du tycker var mindre bra?
   – Jonas Malmsjö blev blek jämfört med Malena Ernman. Det var första gången jag såg honom spela, men han levde inte upp till de förväntningar jag fått efter vad jag hört om honom.
   – Sen tycker jag att vissa scener blev långrandiga. Man hade kunnat stryka ett par sångnummer så hade det blivit bättre tempo.

Vad anser du var huvudtemat?
   – Att trots samhällssituationen måste människor få leva sina liv som de egentligen vill, att man borde följa sitt hjärta.

Skulle du rekommendera andra att se Cabaret och i så fall vilka?
   – Absolut! Den har något som tilltalar många, olika åldersgrupper och kategorier av människor.
   – Den estetiska utformningen kanske snarare tilltalar en yngre publik, men till exempel att dansarna uppträdde med bara bröst skulle ändå inte hindra mig från att rekommendera även äldre.

Viket betyg ger du Cabaret?
   – 4 av 5 möjliga. För att få en 5:a skulle de ha behövt våga lite mer.

Åsa Lindgren, 34 år
Titel: Tandhygienist
Bor: I Solna
Går på teater: Cirka 1 gång per månad

Hur skulle du beskriva Cabaret?
   – Som en traditionell musikal, ganska förutsägbar. Jag hade väntat mig att de skulle knorra till det mer eftersom det var på Dramaten, men för mig var den en musikal à la Oscars.
   – Den handlar om nazism och främlingsfientlighet och hur viktigt det är att ta ställning.

Varför tror du att det fanns plakat med påståenden på scenen?
   – För att de skulle få med historieskildrningen, för att visa samtidshistorien. Det tyckte jag också att scenografin hjälpte till med, till exempel de hängda människorna som dök upp i bakgrunden.

Vad tycker du var bra i föreställningen?
   – Scenografin var jättebra och så skötte sig Örjan Ramberg utmärkt. Han var så bra på att spela över.
   – Malena Ernman var också bra och jag gillade att det inte blev operakänning. Men ändå jämför man ju med Liza Minellis Sally Bowles, det går inte att undvika.

Var det något du tycker var mindre bra?
   – Det kittlade inte riktigt, det kunde ha varit mer nerv i det ekivoka.
   – Jag tycker att dansarna var lite för komiska, deras nummer var för lika och det blev lite tråkigt och karikatyrmässigt. De kunde ha mått riktigt mycket sämre.
   – Jonas Malmsjö var sådär, jag har hört mycket bra om honom men här var han ojämn, han kändes lite desperat och gjorde inte någon trovärdig rolltolkning. Men han sjöng väldigt bra, det hade jag inte väntat mig.

Vad anser du var huvudtemat?
   – Den underliggande rasismen och hur lätt det är att falla för extremister. Ett viktigt budskap var att om man är tyst så ger man sitt tysta medgivande till att hemska saker kan få hända och det är ju väldigt aktuellt.

Skulle du rekommendera andra att se Cabaret och i så fall vilka?
   – Den som väntar sig en ren musikal blir nog nöjd. Jag tror att de flesta kan gilla den, men själv hade jag väntat mig något mer.

Viket betyg ger du Cabaret?
   – En trea.

Keith Bergebäck, 53 år
Titel: Psykolog och konsult
Bor: I Sköndal i södra Stockholm
Går på teater: 2-3 gånger per år

Hur skulle du beskriva Cabaret?
   – Det är en musikal, fast egentligen en sångrevy med mellansnack. Den gjorde musiken rättvis men det var lite halvdålig teater.

Vad tycker du var bra i föreställningen?
   – Beskrivningen av tiden och tidsandan var bra, men det bästa var sångarinsatserna, framförallt Malena Ernman, men också Örjan Ramberg gjorde en bra skådespelarinsats och sjöng bra.
   – Jag gillade greppet med de hjulbenta och sjaviga dansarna, transvestiten var jättebra.
   – Musikerna var också bra, pianisten (Lotta Hasselquist, reds anm) var fantastisk och jag tycker att det var bra gjort av musikerna att klara detta på en sådan liten ensemble.

Vad tycker du var dåligt?
   – Det blev en förenklad bild av både storyn och det historiska, det blev ointressant och pamflettartat. Jag skulle vilja säga att det var dålig regi. Jag hade velat se bättre balans mellan kärlekshistorien och tidsbeskrivningen.
   – Också tycker jag att det var synd att konferencierens roll var krympt. I andra uppsättningar och i filmversionen är hans roll större.
   – Men det var ett bra tempo i föreställningen, jag hade egentligen aldrig tråkigt.

Vad anser du var huvudtemat?
   – Det fanns egentligen inget huvudtema, varken kärleksstoryn eller gycklandet av tidsandan blev något. Det blev varken hackat eller malet.

Skulle du rekommendera andra att se Cabaret och i så fall vilka?
   – Ja, absolut. Både unga och jämnåriga med mig kan ha behållning av föreställningen. Det är viktiga ämnen som tas upp, men framförallt rekommenderar jag den på grund av sången och musiken.

Viket betyg ger du Cabaret?
   – Det blir en 4, 2 och en halv för teaterdelen, men en 5:a för det musikaliska.

Monika Brink, 54 år
Titel: Frisör
Bor: I Sköndal i södra Stockholm
Går på teater: 3-4 gånger per år

Hur skulle du beskriva Cabaret?
   – Det är en sevärd föreställning, men jämfört med filmen hade de gjort det minsta möjliga av berättelsen. Det var löst sammanfogat mellan sångnumren, lite tillyxat.

Vad tycker du var bra i föreställningen?
   – Malena Ernmans sång var bäst, men även de andra sjöng bra.
   – Dansarna var också bra, det var bra att man inte fick någon glamourkänsla av dem.

Var det något du tycker var mindre bra eller dåligt?
   – Ja, historien var tunn, jag förstod faktiskt inte vad de var ute efter. Det fanns ju ett politiskt sammanhang, men man hade kunnat ge ett djupare budskap. Innehållet var väldigt förenklat.
   – Föreställningen framkallade inga speciella känslor hos mig, vilket däremot filmen gjorde.

Vad anser du var huvudtemat?
   – Det var som sagt ett förenklat innehåll, men kärlekshistorien blev trivial mot bakgrund av pjäsens beskrivning av samhällssituationen, så det var nog huvudtemat.
   – Till exempel fokuserades det mycket på fräulein Schneiders och herr Schultz förhållande, som ju påverkades av samhällssituationen. (Herr Schultz är jude, reds anm)

Skulle du rekommendera andra att se Cabaret och i så fall vilka?
   – Ja, till dem som gillar Cabaret-musiken, för att sången och musiken var väldigt bra.

Viket betyg ger du Cabaret?
   – 3 av 5 möjliga

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare