När Kerstin Thorvalls roman Det mest förbjudna kom ut 1976 var författaren 51 år gammal. Sverige fick moralpanik. Drevet gick och Kerstin Thorvall lämnade landet samtidigt som Ulf Lundells Jack hyllades, vilket kunde tolkas som: Unga män får ha sex och vara otrogna – äldre kvinnor får det inte.
Romanens huvudperson heter Anna men när den självbiografiska romanen tar plats på scenen i Imor Hermanns regi är det Kerstin som i vacker klänning dansar in på Storsjöteaterns scen till latinamerikanska rytmer. I fyrtio minuter berättas hennes historia om relationen till och behovet av ”det mest förbjudna” fram. Om sex och otrohet och dessutom med yngre män. Och om att inte tycka om sin mamma.
Efter paus kommer Med Reventberg åter in på scenen, nu som sig själv. Hon läser ur Kerstin Thorvalls omfångsrika textsamlingar: dikter, kåserier, reportage och romaner och berättar om den nu 80-åriga författaren som en gång vände upp och ner på Sverige.
Bland publiken i Storsjöteaterns röda stolar sitter denna kväll fyra kvinnor från Östersund mellan 56 och 65 år. De utgör månadens Nummerpanel och är representativa för kvällens publik – antalet män och unga i den välfyllda salongen är lätträknade. Så här tyckte de om Det mest förbjudna idag:
Ulla-Britt Haglund
Ålder: 57 år
Gör: Specialpedagog och klasslärare inom särskolan
Betyg: 3,5 – jag är glad att jag såg den.
Vad tyckte du om föreställningen?
– Jag tyckte den var bra. Jag har läst en del av Kerstin Thorvall och tycker att hon är en intressant person men jag hade inga speciella förväntningar på föreställningen. Det var en bra rollframställning, jag tyckte att den här kvinnan lyckades förmedla Kerstins dilemma.
Vad menar du när du säger Kerstins dilemma?
– Att kämpa med att vara så utlämnad åt det sexuella och att samtidigt ta strid för det. Det är något tungt att vara så utlämnad åt sexualiteten när man har så många andra roller att fixa, som att vara mamma. Det var lätt att sätta sig in i det.
Var det något du tyckte var mindre bra?
– Jag har ju inte träffat Kerstin Thorvall personligen men möjligen saknas den där sista biten av sensualism och dragning mot det erotiska som jag tycker att man kan se i hennes böcker. Trots att jag tyckte att det var en bra rollframställning fanns det en svalhet och en distans. Min upplevelse av hennes böcker är att det ofta varit mer jobbigt än härligt. Den här rolltolkningen gav en mer positiv bild av hennes liv.
Tycker du att det tillför historien något att göra den som teater?
– Egentligen inte. Jag är ju en person som läser böcker med stor behållning. Det här blir samma förhållande som när en bok förs över till film, det tillför ofta inget men jag kan ändå uppskatta den för sig. I så fall skulle det vara att jag kanske missat lättheten som föreställningen visar på. Men, jag kände det mer som ett glapp.
Såg du på historien annorlunda igår kväll än boken när den kom?
– Nej. Jag tror att man som kvinna möts av samma förhållningssätt och förväntningar idag som man gjorde då, det har inte hänt så mycket. Sexualitet hos äldre är fortfarande tabu, ingen uppskattar att man demonstrerar den, det ska ske försiktigt och fint. Annars är det stötande, särskilt när det gäller äldre kvinnor och yngre män.
Vad tyckte du om del två?
– Jag uppskattade den delen väldigt mycket, att få veta hur kvinnan Kerstin har det idag och att hon lyfte fram humorn och självbevarelsedriften. Det kändes gott och hoppfullt och stärkande att det kom med.
Skulle du rekommendera den till någon och i så fall till vem?
– Ja, det var en god stund. Kanske inte minst till män. Jag har svårt att tänka mig att yngre män skulle gå men jag tror att det vore väldigt nyttigt.
Känns historien fortfarande angelägen?
– Ja det tycker jag. Jämförelsen mellan Ulf Lundells Jack och denna – där Jack lovprisades och den här överöstes med indignation – den jämförelsen var väldigt nyttig. Fördomarna kommer verkligen fram när man tänker så.
Agnes Sundström
Ålder: 65 år
Gör: Domstolssekreterare
Betyg: 5
Vad handlade föreställningen om?
– Om frigörelse och Kerstin Thorvall som en föregångare i att skriva om sånt som inte andra har skrivit om eftersom det var tabu för många. Som att hon tog upp det här med osäkerhet vid barnafödande innan någon hade skrivit om det överhuvudtaget.
Vad tyckte du om föreställningen?
– Den var kanon, hon (Med Reventberg, reds anm) var jätteduktig på att framföra den, jag bara insöp den. Och det är ju ett svårt ämne egentligen, om det inte hade varit rätt person kunde det ha blivit plumpt, men det blev det inte. Otrohet och sexualitet är ju laddade ämnen.
Vad var det bästa i föreställningen?
– Jag tyckte hon framförde den med självdistans. Det var också intressant att höra att de skrev ner den här boken så hemskt när Jack fick såna positiva recensioner. Det var orättvist.
När Det mest förbjudna kom ut 1976 var Kerstin Thorvall 51 år, tycker du att det är någon skillnad på synen på sex och äldre kvinnors sexualitet idag?
– Vi har ju varit med om brytningen. Jag tycker inte att äldre kvinnors sexualitet är tabu idag. Våran generation började bli lite mer frigjord, med hippieperioden och allt det där på 60-talet. Man började bo ihop utan att vara gift. Vi flyttade ihop utan att vara gifta och mamma förfasade sig, ojojoj! Det var nog 1962 och så gifte vi oss 1964, men det var inte bra att bo ihop utan att vara gift. Men, mamma led nog mer av det än jag, jag brydde mig inte. Vi gifte oss när jag blev med barn.
Känns historien angelägen idag även om det är så mycket som förändrats sedan 1976?
– Nej, det vet jag inte om jag tycker. Samhället är ju öppnare och det är ju bra, men man behöver väl inte för det springa omkring och vara otrogen och hålla på.
Vill du rekommendera den till någon och i så fall till vem?
– Ja, varmt. Till kompisar och jobbarkompisar. Det var lite för lite karlar där. De som var där var nog ditdragna av sina fruar.
Ingrid Rehnberg
Ålder: 56 år
Gör: Sjuksköterska
Betyg: 5 (i sin genre)
Vad tyckte du om föreställningen?
– Den var humoristisk. Utan humor och Kerstin Thorvalls självironi hade det inte varit samma sak. Det var ett bra framförande med både humor och glädje och ångest, så många ingredienser.
– Men det handlar inte om kärlek, ja hon sa ju att hon blev förälskad i och för sig men jag upplevde inte att det var riktig kärlek, mer som en drog. Det var den kraft som bar henne vidare.
Vad handlade föreställningen om?
– Kvinnlig sexuell frigörelse. Men också det här med ångesten, det var så mycket.
Vad var bäst?
– Om man känner sig lite som feminist så kan man ju se det som en känga åt manssamhället och männen som alltid har gjort som de har velat. Det tycker jag nästan var bäst. En spark åt dem.
Kunde du känna igen dig i någonting?
– Man har väl förträngt vissa saker (skratt) … så öppenhjärtig som hon är tror jag väl aldrig man klarar av att vara själv. De misstag man har gjort i sitt liv, de plumparna vill man ju kanske inte tänka på. Det gäller ju inte bara det här, de misstag man gjort vill man ju helst inte bli påmind om.
Har du läst boken? Tyckte du att det tillförde något att se den som teater?
– Ja det var nog på 70-talet jag läste den. Jag kände igen vissa saker, det var roligare att se det på det här sättet men samtidigt kanske det inte fanns med allt som fanns i boken. Men det är mer givande med en teaterföreställning än att läsa boken.
Romanen Det mest förbjudna kom ut 1976, tycker du att det är någon skillnad på synen på sex idag?
– Redan då var det okej att bo ihop men när man fick barn så var trycket hårdare att man skulle gifta sig. Bodde man ihop så ville de (föräldrarna, reds anm) kanske tro att man inte höll på med sånt där – man sa inget annat än ”sånt där” – i alla fall, men blev man med barn då var det ju uppenbart. Språkbruket har ju förändrats och blivit mycket mer öppet men samtidigt så var det ju ingen som skrek hora åt ungarna i skolan, det fanns inte då. Inte när våra barn gick i skolan heller.
Känns historien angelägen idag även om det är så mycket som förändrats sedan 1976?
– Just det här ämnet känns inte angeläget, utan idag talar man ju mer om homosexualitet och gaykultur men det här är ju passerat tycker jag. Men det är väl samma kamp där, de kämpar för sitt idag precis som hon gjorde på sin tid. Var tid har sina saker som ska debatteras.
Vill du rekommendera föreställningen och i så fall till vem?
– Ja, kanske inte till de yngre, jag tror att man har mer behållning av det om man är medelålders, i vår generation. Till kvinnor i allmänhet kanske.
Maj-Britt Gustafsson
Ålder: 63 år
Gör: Hud- och lymfterapeut
Betyg: 5
Vad tyckte du om föreställningen?
– Jag tyckte den var kalasbra. Den gav glädje.
Var det något du inte gillade?
– Nej inget minus inte. Jag hade nog inte förväntat mig att det skulle kännas så positivt utifrån innehållet. Jag var förvånad att det var så lättsamt. Det är så mycket skuld och egentligen känner jag en stor ensamhet i henne. En ensam människa som söker bekräftelse.
Vad var det bästa i föreställningen?
– Jag vet inte vad man ska säga var bäst, det var nog helheten.
Kunde du känna igen dig i något i föreställningen?
– Hon är en mycket färgstark person som vågade stå upp för vad hon egentligen kände. Jag förstår att hon fick mycket kraft av dansen. Jag har sagt att i mitt nästa liv ska jag dansa och spela trummor.
Har du läst boken?
– Nej men jag hörde henne föreläsa då, det var väl 1977 eller 1978 när hon var gäst på ett hälsohem i Sollefteå där jag jobbade. Hennes vänner och lärare kom dit, det blev full sal på kort varsel. Jag upplevde henne som att hon stod upp för den hon var. Där minns jag hon berättade att hon var farmor och omgivningen förväntade sig att hon skulle sitta i sin gungstol och sticka strumpor till sina barnbarn men det var ju det minsta hon gjorde. Jag kommer också ihåg att hon berättade om en utlandsresa hon varit på, där hon blivit kär och haft en kärleksnatt. När hon kom ner på frukosten morgonen därpå var hon fortfarande kär men han satt med sina kollegor och han kände inte henne då. Det var en chock för henne att helt plötsligt så var hon ingenting. Jag kan tänka mig att hennes ångest till viss del grundar sig i de lösa, korta förhållandena, att hon inte har fått uppleva den här innerligheten. Det måste ju bli en väldig tomhet efter de korta mötena.
Vad tyckte du om del två av föreställningen?
– Jag tyckte det var trevligt att hon gjorde på det sättet och dikterna var ju fantastiska. Den sista dikten hon läste tyckte jag var väldigt bra.
Vill du rekommendera den till någon?
– Ja, inte minst till män.
Loading ...
