PANELEN. Efter slutscenen på premiären ställer sig vissa upp och ropar ”Bravo!” samtidigt som andra lämnar salongen utan att applådera. Det var länge sedan det blev sådana kraftiga reaktioner på en föreställning i Malmö.
Nummers panel, som denna månad består av en doktorand i arkitektur, en gymnasielärare, en frilansande grafiker och en socialarbetare, hör i huvudsak till förstnämnda kategori. Läs vad de tycker om Livet med en idiot.
Om föreställningen
Huvudpersonen Jag (Bengt Krantz) blir dömd att leva med en idiot, som han själv får välja ut på mentalsjukhuset. När han kommer hem till frun ( Susanne Elmark) med Vova (Inge Falch) drar en vild karusell igång. Vova länsar kylskåpet, förstör hemmets alla böcker, skiter och pissar på golvet. Han våldtar frun, men snart har de inlett en affär. Jaget blir svartsjuk och hux flux har han också en kärleksaffär med idioten. Resultatet är givetvis ett fullkomligt kaos.
Redan på 1980-talet hade Alfred Schnittke en vilja att göra en satirisk
opera om Lenin – som gick under smeknamnet Vova – men det ansågs då som
en omöjlig idé. Men 1992 uruppfördes Livet med en idiot trots allt på Amsterdams opera. Nu får den svensk premiär och i programmet beskrivs den som en allegori över Sovjetunionen under kommunismen. Här påpekas dock att Schnittke själv var noga med att lyfta fram verkets allmängiltighet. De flesta i Nummerpanelen såg heller inte Sovjetkritiken som pjäsens kärna utan kom med andra tolkningar. För oss idag finns det ju betydligt mer aktuella mäktiga män att diskutera än Lenin.
Lina Olsson, 29 år
Sysselsättning: Doktorand i arkitektur
Betyg på föreställningen: 4
Vad tyckte du om föreställningen?
– Det var första gången jag var på opera och för mig var det en positiv upplevelse. Jag hade nog förberett mig på något annat och att jag inte skulle tycka om den så mycket som jag gjorde.
Vad tyckte du att den handlade om?
– Den var lite svår att greppa. Ibland hörde man inte vad de sjöng. Då var det bra med textremsan. Det var en annorlunda historia, okonventionell. Jag läste programmet efteråt och det innehöll mer än vad man fick ta del av i själva handlingen. Men det kändes lite kort med en och en halv timme. Jag hade gärna suttit längre.
Hittade du något budskap?
– För mig handlade den om vansinnet i sig. Vem är vansinnig och vem är inte? Alla är vi kanske det på olika sätt. Att det skulle vara en underliggande kommunismkritik förstod jag inte förrän jag läste programmet efter föreställningen.
Ska teatern lägga sig i den politiska debatten?
– Ja, det finns ju en politisk mening i det mesta. Teatern är en bra arena att uttrycka sig på.
Reagerade du på språket?
– Nej, jag tycker man konfronteras med mycket grövre språk i media.
Vad det något du tyckte var extra bra?
– Den kvinnliga skådespelaren (Susanne Elmark, reds anm) var väldigt duktig. Hon kändes säker i sin roll. Men även han som spelade Vova var bra.
Något som var mindre bra?
– Det var trist att vissa gick utan att applådera. Skådespelarna ger allt med hela sin själ och då tycker jag inte att man gör så.
Fick du mersmak på att gå och se opera?
– Ja, jag skulle gärna se några klassiker så man kan jämföra.
Jesper Ericson, 32 år
Sysselsättning: Gymnasielärare
Betyg på föreställningen: 3+
Vad tyckte du om föreställningen?
– Den var underhållande med en rolig dialog och bra musik och de använde scenen på ett läckert sätt.
Blev du överraskad?
– Ja, på så sätt att jag hoppade högt när det avhuggna huvudet började sjunga. Jag har bara varit på opera en gång tidigare och när Sydsvenskan skrev ”gränslöst äckel” så väntar man sig ju det värsta. Men det har gått inflation i att vara spektakulär och chockande.
Vad tyckte du att den handlade om? Såg du något budskap?
– Jag vet inte riktigt. Jag kunde inte se det som de skriver om i programmet. Visst var det rysk miljö och så sjöngs det socialistiska kampvisor, men jag såg ingen direkt kommunismkritik. Detta trots att jag är expert på att läsa in betydelser och konspirationer i det mesta. Det jag tänkte på var hur den var typiskt manligt skriven med en manipulativ kvinna som hoppar från man till man och sedan får plikta med sitt liv.
Reagerade du på språket?
– Jag är lärare och är van vid värre. Men de vithåriga männen i publiken med sina ansiktslyfta kvinnor tyckte nog annorlunda. Publiken är lite speciell, där är ju inga från Fosie eller Rosengård precis. Men det är klart – plastbajs, den nakna mannen och det sjungande huvudet fick också mig att dra efter andan. Det var faktiskt några som gick utan att applådera. Det tycker jag är barnsligt och småsint.
Något du tyckte var extra bra?
– Jag tyckte om musiken. Ensemblens arbete tillsammans var snyggt och Proust (Magnus Loftsson, reds anm) var rolig.
Något du inte gillade?
– Jag tycker nog att det som programmet skriver om, det politiska, skulle ha kunnat ges mer utrymme. Alla chock- och bländeffekter tar fokus från det.
Ska teatern lägga sig i den politiska debatten?
– Ja, det är ett bra forum för detta.
Lasse Brygelsson, 33 år
Sysselsättning: Frilansande grafiker
Betyg på föreställningen: 3
Vad tyckte du om föreställningen?
– Den var annorlunda och det var en kul upplevelse. Det började plågsamt, men sedan blev den intressant. Skådespelarna var duktiga, men den var ju samtidigt jävligt konstig. Mycket snusk som man kanske inte förknippar med opera, men det var på ett bra sätt. Många tycker nog att det är galet med en naken man på scen, men jag tycker själv att det är uppfriskande.
Bra val av Malmö opera och musikteater?
– Den är kontroversiell och detta är ju en jättesatsning. Det blev succé i Amsterdam, men Malmö – jag vet inte. Många i den vanliga operapubliken sätter nog vinet i halsen.
Var det svårt att hänga med i handlingen?
– Det var tur att jag hade läst programmet innan och tack och lov för textmaskinen.
Vad tyckte du att den handlade om? Hittade du något budskap?
– Den handlar om en familj som tvingas att ta emot en idiot av staten. Detta förändrar deras liv. Det hela slutar i katastrof. Uppenbarligen så fanns det ett budskap mot kommunismen, men jag kan inte säga att jag såg det. Visst finns det ledtrådar på scen att det handlade om Sovjet och Vova kan ju ses som Sovjetstaten som våldför sig på människorna.
Vad tyckte du om språket?
– Mustigt. Hela pjäsen var full med tokiga uttryck. Musiken var lite plågsam ibland med alla gnisslande stråkarna, men det förstärkte känslan av det galna.
Vad tyckte du bäst om?
– Det var snyggt och fräckt. Bra lagarbete och duktiga skådespelare, framförallt frun (Susanne Elmark, reds anm).
Var det något du inte gillade?
– Det var segt i början. Andra operor jag har sett har spelat hela musikstycken. Här var det mer brottsstycken. Att lyssna på Livet med en idiot på cd skulle vara helt olidligt.
Skulle du rekommendera den? I så fall till vem?
– Jag vet inte riktigt. Man får kanske förbereda dem. Många äldre, som till exempel min mamma, kan nog bli förnärmade. Kanske ska man vara van vid fula ord och snusk. Man ska vara öppnen för alternativa saker.
Lockas du att se mer opera?
– Tveksamt. Jag är glad att jag har sett den men jag skulle inte vilja se om den.
Marta Maria Munoz, 35 år
Sysselsättning: Socialarbetare
Betyg på föreställningen: 3
Vad tyckte du om föreställningen?
– Intressant. Inte alls som en vanlig opera. Inte vad man väntar sig. Jag har sovit mig igenom många operor, men inte den här. De första tio minuterna var trista och det var svårt att hänga med när de hoppade i tiden, men sedan kom det igång.
Blev du överraskad?
– Ja, verkligen. På ett positivt sätt. Det är modigt av teatern och det kommer nog att locka en del yngre publik som annars inte går på opera.
Vad tyckte du att den handlade om? Hittade du något budskap?
– Vilka är samhällets idioter? De vi kallar för idioter eller är det vi själva? Man kan inte bara ta bort en idiot – det kommer alltid en annan som tar hans plats. Jag missade helt att det skulle vara Sovjetkritik. Visst fanns det ryska kopplingar, men jag tycker att det handlade om samhället, vilket som helst.
Vad tyckte du om språket?
– Bra. Opera har så ofta ett gammaldags språk, men så var det inte här. Man vaknade till ibland.
Vad tyckte du bäst om?
– Scenografin var jättebra – välgjord. Jag gillade när skådespelarna kom upp bakom scenen och när Marcel Proust dök upp. Det var underhållande och jag skrattade mycket. Ibland frågade jag mig – är det ok att skratta här?
Skulle du rekommendera den?
– Ja, kanske inte till svärmor men till yngre människor. Jag tror inte att den passar för den typiska operapubliken. Språket och skämten var ju ganska grova. Jag tror det är en bra introduktion till unga som aldrig varit på opera tidigare. Då är det bra att den är annorlunda. Det är ingen opera att se första daten, men jag skulle gärna gå med ett gäng kompisar.
Tycker du att operan ska lägga sig i den politiska debatten?
– Ja, absolut. Det är jätteviktigt att kulturen lägger sig i. Här är det ju ingen som censurerar dem. Konsten behöver inte passa allas smak. Om folk reagerar – blir äcklade och tycker det är hemskt – så väcker det tankar och det är bra!
Barbro Ström, 57 år
Sysselsättning: Skolsköterska
Betyg på föreställningen: 5
Vad tyckte du om föreställningen?
– Jag tyckte att den var fantastisk! Ju mer den sjunker in desto bättre blir den. Positivt att det var en akt. Det gör att den blir koncentrerad och man lever sig bättre in. Solisterna var fantastiskt duktiga. Vilken prestation!
Blev du överraskad?
– Nej, jag visste att det var en modern, rysk opera. Jag tycker att det är ett bra val av Malmö opera och musikteater. De har ett varierat utbud och är bra utifrån ett Örestadsperspektiv.
Något du inte gillade?
– Ja, när några ur publiken reser sig och går mitt i föreställningen eller går utan att applådera skådespelarna. Det är respektlöst och gör mig förbannad. De får väl vända sig till författaren eller regissören om de är missnöjda.
Vad tyckte du att den handlade om? Budskap?
– Jag tycker det handlar om vårt möte med det annorlunda, hur vi beter oss mot det som är avvikande. Den fick mig att tänka på Lars von Triers film Idioterna.
Vad tyckte du om språket?
– Det var inget jag tyckte var provocerande utan det passade in i sammanhanget.
Tycker du att teatern ska lägga sig i den politiska debatten?
– Ja, det ska den och det har den väl alltid gjort? Musikalerna West Side Story och Miss Saigon som har spelats på teatern tidigare
innehåller också politik.
Skulle du rekommendera den?
– Absolut.
Panelens betyg (av 5 möjliga poäng)
Betygssammanfattning
Lina Olsson: 4
Jesper Ericson: 3+
Lasse Brygelsson: 3
Marta Maria Munoz: 3
Barbro Ström: 5
Loading ...
