Manusförfattarna Hasse Carlsson och Petra Revenue har med pjäsen Staden och stjärnorna haft som ambition att berätta om människorna i Göteborg – vad de har arbetat med, brunnit för, drömt om och hoppats på. Därför har de samlat in berättelser från män och kvinnor, unga som gamla, infödda som inflyttade. Resultatet är en resa i stadens historia från 1960-talet fram till idag. På scen står hela Folkteaterns ensemble tillsammans med 40 amatörskådespelare.
Nummerpanelen består denna gång av Aldina Pivodic, född i Bosnien-Hercegovina; Emelie och Manne Ekman, olika generationer men födda och uppvuxna i Göteborg och Marie Björk, född i Arvika. Så här tyckte de om Staden och stjärnorna:
Emelie Ekman, 16 år
Sysselsättning: Läser på Schillerska gymnasiet
Född i: Masthugget, Göteborg
Bott i Göteborg: hela livet
Betyg: 3
Vad tyckte du om pjäsen?
– Den var intressant, men inte jättebra. Det är en pjäs som startar diskussion, men sceniskt är den inget mästerverk.
Tyckte du att den unga generationen skildrades på ett trovärdigt sätt?
– Ja, det tycker jag. Även om jag personligen inte känner igen mig. Hela pjäsen skildrar arbetarklassen, och jag kommer snarare från medelklassen.
Pjäsen utspelar sig under många år, från 60-talet fram till idag. Gick det att hänga med i handlingen även för dig som är född på 80-talet ?
– Ja. Nu är jag visserligen ovanligt intresserad av politik och av vad som hände på 60- och 70-talen. Jag kan historien ganska bra, men jag tror att jag skulle ha kunnat hänga med även om det inte vore så. Enda risken jag kan se om man inte kan så mycket om 60- och 70-talen är att man tolkar pjäsen som en dokumentär. Om jag inte hade haft några förkunskaper hade jag kanske trott att pjäsen skildrar den enda sanningen.
Om du får plocka ut en positiv sak med pjäsen, vad blir det då?
– Att pjäsen hade den vanliga människan som utgångspunkt.
Och om du får plocka ut något som du är kritisk till?
– Jag tycker att den röda tråden brast lite. Pjäsens budskap är lite luddigt. Den visar på en samhällsutveckling som är fruktansvärd. Ändå blev jag inte riktigt berörd, trots att jag är en lättrörd person som inte är rädd för att gråta. Pjäsen tog inte riktigt i hjärtat. Jag tror att det beror på att man har lättat upp det allvarliga budskapet. En del i publiken satt och gapflabbade på vissa ställen. Det förstår jag inte.
Aldina Pivodic, 26 år
Sysselsättning: Receptionist på hotell
Född i: Trebinje, Bosnien-Hercegovina
Bott i Göteborg: i 6,5 år
Betyg: 3 +
Vad tyckte du om pjäsen?
– Jag gillade den, men den var nästan för tragisk. Speciellt andra akten gav en mörk bild av Göteborg och samhället. Jag vill inte tro att livet är riktigt så svart. Visst, det finns problem i Göteborg. Och jag kanske är naiv, men jag tänker inte på dem så ofta. Jag tycker att det känns farligt att fokusera för mycket på problemen, det leder bara till bitterhet. För mig som kommer från ett land som har varit i krig är Göteborg en fantastisk stad.
Vad tyckte du var mest positivt med pjäsen?
– Att den berättade sin historia på ett komiskt sätt. Humorn fungerade som kontrast till det tragiska och gav balans. När något är riktigt hemskt vet man ju inte om man ska skratta eller gråta. Sedan tycker jag att det var bra att alla skådespelare inte var proffs och jätteduktiga. Amatörerna gjorde det enklare att känna igen sig i vissa karaktärer och situationer.
Det var väldigt mycket folk på scen. Över 40 personer. Var det någon särskild karaktär som du fastnade för?
– Tjejerna överhuvudtaget. Pjäsen tog upp många jämställdhetsfrågor.
Pjäsen bygger på verkliga livsöden, berättelser som teatern har samlat in. Märktes det?
– Ja det tycker jag. Pjäsen innehöll många olika livsöden och man fick följa personer med olika bakgrund. Skildringen av invandrare som kom hit på 70-talet kändes realistisk.
Tycker du att pjäsens bild av Göteborg stämmer med din egen bild av staden?
– Nej. Jag vill inte tro att verkligheten är riktigt så svart.
Marie Björk, 32 år
Sysselsättning: Anställd på Göteborgs stadsmuseum. Expert på 1800-talets Göteborg.
Född i: Arvika
Bott i Göteborg: i 8 år
Betyg: 3
Vad tycke du om pjäsen?
– Jag blev inte riktigt klok på det historiska perspektivet. Ville de förklara dagens situation genom att gå tillbaka till hur samhället såg ut på 60-talet. Eller tvärtom? Jag skulle gissa på det första, och i så fall tycker jag att man kunde ha varit lite tuffare. Det här är en pjäs med ett moraliskt patos, Folkteatern vill sätta ner foten och säga: Vart är vi på väg? Men man skulle kunna göra det mycket tydligare. Som pjäsen är upplagd nu visar den bara på vad som har hänt, vilket känns tidstypiskt. Jag hade velat ha ett förslag på en väg framåt också. Hellre ett dåligt förslag än inget alls. Jag hade velat se att teatern tog lite risker.
Hur tyckte du att greppet att blanda amatörer och proffs på scen fungerade?
– Jag tycker att det är lurigt. Det är så lätt att glömma att även amatörerna spelar en roll. Man får en känsla av att det amatörerna säger är sant och någonting dokumentärt.
Fanns det någon karaktär som du kunde identifiera dig med?
– Nej, inte riktigt. Vilket egentligen är konstigt eftersom jag kommer från arbetarklassen. Men det fanns ingen i pjäsen som bytte klass, alla stannade där de var. Rätt obehagligt egentligen.
Pjäsen utspelar sig under lång tid. Från 60-talet fram till idag. Vad tyckte du om historieskildringen?
– Det gick lite snabbt. Det gäller att se nycklarna för att kunna hänga med. Kostymerna och portföljerna på 80-talet till exempel. Men pjäsen kanske vänder sig till oss i 30-årsåldern trots allt. Budskapet kanske är: det är dags för er att ta över nu. Jag har funderat mycket på 68-generationen som klagar på hur samhället har blivit. Deras kritik av vår generation tycker jag är ett bumerang-resonemang. Det var ju de som uppfostrade oss. Har allt prat om självförverkligande gjort oss till stora egoister? Ta till exempel mamman i pjäsen som till slut skulle sälja Tupperware-produkter. Hon såg inte sin dotter överhuvudtaget.
Om du ska nämna en positiv sak med pjäsen, vad väljer du då?
– Att den tar upp ett angeläget ämne som skapar diskussion. Och den är inte konstig eller skruvad som modern dramatik har en tendens att vara. Det är en tillgänglig pjäs.
Och en negativ sak, vad blir det då?
– Pjäsens otydliga syfte.
Manne Ekman, 48 år
Sysselsättning: Journalist på Göteborgs-Posten, specialist på Kållered, ett område strax utanför staden.
Född i: Kållered
Bott i Göteborg: Hela livet
Betyg: 3
Vad tyckte du?
– Överlag tycker jag att pjäsen är för snäll. Den ger nästan en ljus bild av samhället som jag inte tycker stämmer. Innan paus hade det inte tänt till överhuvudtaget, det var väldigt mesigt. Men det tog sig efter paus, andra akten var bättre. På sätt och vis skildrade pjäsen hur fort utvecklingen har gått. Hur den grundtrygghet som fanns på 60-talet helt har försvunnit idag. Men jag tycker att man kunde ha gjort skildringen mycket tydligare. Nu fanns det plats för garv, som i all modern underhållning. Det greppet gillar jag inte. Folk satt och skrattade åt sjukhuskön, vad är det att skratta åt? Men det är en pjäs som slår brett, förmodligen passar den unga. Det är bra.
På scen fanns både professionella skådespelare och amatörer. Hur tyckte du att den kombinationen fungerade?
– Det största problemet var att jag inte alltid hörde vad amatörskådespelarna sa. Sedan har jag en käpphäst; jag blir störd av språkets förvandling. En del av amatörerna på scen sa till exempel döden med långt ö. Det heter döden, med kort ö. Även i Göteborg.
Fanns det någon karaktär som du kunde identifiera dig med?
– Nej. Men pjäsen skildrade 40 år på dryga två timmar. Då blir personskildringen schablonartad eftersom den måste bli det.
Om du får lyfta upp en positiv sak med pjäsen, vad blir det då?
– Den gick hårt åt Liseberg, det gladde mig. Jag har aldrig förstått bilden av Göteborg som den goa evenemangs-staden. Det är svindyrt att gå på Liseberg och jag tål inte de grönrosa kaninerna. För mig står Liseberg för hycklar-Göteborg, staden som inte vill se sina egna problem. Det kändes symboliskt att kaninerna på scen fick stryk.
Och en negativ sak?
– Det dåliga ljudet. Det fanns en nyckelscen, när publiken förflyttades till datorernas helvete. Den scenen gillade jag och hade velat höra, men texten gick inte fram alls.
Loading ...
