Nykära 40-talister som hellre vill ägna sig åt fri kärlek än plikter till Hermias (Eva Fritjofson) son Egeus (Aksel Morisse) förtvivlan. Fyra personer som älskar fel person vid rätt tillfälle och rätt person som älskar en annan. Nykära 40-talister som rymmer till reggaefestivalen (en festival som ges varje sommar i Uppsala sedan ett par år tillbaka) för att få vara fria och älska som de vill. Jo, det handlar fortfarande om William Shakespeares En midsommarnattsdröm, men nu bland bajamajor och tält med tunggung och brajrök som fond.
Där ska de förtrollas, förvirras och irra tills allt blir rätt till slut.
När Alexander Mörk-Eidem satte upp En midsommarnattsdröm på Stockholms stadsteater för ett par år sedan hade han förlagt den till en svensk folkpark. Reggaefestivalen fungerar lika bra när Oberon (Aksel Morisse) är en dreadsprydd, soft snubbe och Puck (Özz Nûjen) i gröna trikåer och ballerinakjol ständigt verkar hög som ett hus. De utstrålar grundmurad välvilja blandad med lite bushumör.
Det är lite upp och nedvända världen i Dritëro Kasapis uppsättning av midsommarnattsdrömmen, och det är oväntat lyckat att blanda stå-upp med klassiker. Det är också oväntat lyckat att göra hantverkarna som ska sätta upp pjäsen i pjäsen till alliansens fyra partiledare, Mona Sahlin och Jimmie Åkesson, som de folkvaldas present till kungafamiljen på det stundande bröllopet. Jag brukar tycka att hantverksscenerna är tråkiga – nu hör de till de absoluta höjdarna i föreställningen.
Politisk satir, kängor till höger och vänster (mest till höger), stå-upp och älskande 40-talister är ett recept som jäser till enorma proportioner. Och det blir inte mindre kungligt roligt av att Vickan och Daniel svävar över scenen.
Det är en röra som blir en smet som blir en modern bröllopstårta värdig vilken kung eller skattebetalare som helst.
Loading ...
