Att spela teater om ett parförhållande för en högstadiepublik känns egentligen inte lika vågat som att parförhållandet är hämtat ur bibeln och att vissa av replikerna med självklart tonfall påstår att Gud har bestämt ditt eller datt.
Men när Johan Ehn och Carina Jingrot framställer urgamla relationsproblem i rollerna som Adam och Eva ligger det nära tillhands att tolka Gud som en representant för en gammal världsordning med ojämlikhet och orättvisor. Och så funkar det bättre.
Adam och Eva gör, med den skinnpajsklädde ormen (också Johan Ehn) till hjälp, upp med årtusenden av könsrollsbagage och kastar bokstavligen ut det mesta av detta, när de tar in på ett hotellrum, någonstans, någon gång. Med ett mycket tydligt och utåtriktat spel gestaltas här hur könsrollerna kan ställa till det när en man och en kvinna försöker leva ihop.
Eva ”gör en Nora” redan halvvägs in i föreställningen, men till skillnad från Ibsens Dockhem, som slutar med att kvinnan lämnar mannen i vredesmod, går Adam och Eva därefter i parterapi (hos en mjukishund!), jobbar med att utvecklas och når så småningom försoning. Utan att pjäsen för den skull låter sig dras med i den kraftiga sextrend som just nu råder på Stockholms teaterscener. Mycket bra balanserat.
Som vuxen skrattar man igenkännande där ungdomarna, förhoppningsvis, tar in och tar varning. Och imponeras över att X-models gamla 80-talsdänga ”Två av oss” funkar så bra till en högstadiepjäs 2008. Utan att det blir pinsamt.