Passionerad amatörteater

VÄSTERVIK. ATR-festivalen i Västervik ägde rum 4-7 maj och samlade 250 deltagare. Höjdpunkter var ett gästspel från Sydafrika och en experimenterande föreställning av två unga tjejer från Karlshamn, men flera av de elva amatörföreställningar som spelades höll en överraskande hög standard, tycker Nummers utsända som vågade trotsa den professionella Teaterbiennalen som samtidigt pågick i Umeå. Hon verkar inte ha ångrat sig.

I Västervik fanns inget av den tristess som kan vidlåda professionell teater. I stället kändes det som om teater är ett ursprungligt behov och en urkraft hos människan, omöjlig att hejda. Amatörskådespelare kan ha vilka kroppsliga och psykologiska hinder som helst; fel ålder, fel kropp, fel röst och ont här och där, men när de övervinner sina hinder och kommer fram med rollgestalten blir resultatet starkt och övertygande.

”Många föreställningar här på festivalen skulle ha varit lättare att förstå om de spelats mer fysiskt”. ((Xolile Gama, Johannesburg)

Från Teatersmedjan i Karlshamn kom föreställningen Tala till mig av Marie Norman och Johanna Norrlid. Det är en nyskapande, starkt suggestiv föreställning som improviserats fram nattetid av två tjejer i övre tonåren ”när det var ledigt på scenen”. De går in i mansrollen och gestaltar vad som händer om den drivs till sin yttersta spets. Och det känns plötsligt som om konstformen teater befinner sig i takt med dansen eller den gestaltande konsten när det handlar om mod att experimentera och att utforska samtiden.
En annan intressant föreställning var Vuka Machel med Babuyile Theatre group från Sydafrika. Här har svensk teater någonting att lära, både av den direkta, fysiska spelstilen och av det samtidsorienterade valet av ämne. Pjäsen handlar om två arbetslösa kycklingtjuvar som driver med Mandela, ANC och andra heliga kor. Frågan är vad som skulle hända om Samora Machel vaknade till liv och upptäckte att hans fru gift om sig med Nelson Mandela. Roligt och skarpt.

”Här hos er är det mer historier om det som hände för 100 år sedan”. (Xolile Gama, Johannesburg)

Xolile Gama, skådespelare från Johannesburg, medverkar i Vuka Machel och tycker att mycket av det han sett i Sverige liknar radioteater. Det går bra att blunda och ändå förstå vad det handlar om.
   – I min grupp berättar vi historien med våra kroppar och litar mer på kroppen än på rösten.
   – Många föreställningar här på festivalen skulle ha varit lättare att förstå om de spelats mer fysiskt.
En annan skillnad är att Sydafrikansk teater tar upp aktuella problem som fattigdom, hiv och missbruk.
   – Här hos er är det mer historier om det som hände för 100 år sedan.
ATR bedriver ett utbytesprojekt med sydafrikanska NACTED (National Community Theatre for Education and Development Network). Två föreställningar från NACTED gästspelade i Västervik. De har också spelats på Rosenlundsteatern i Stockholm.

Karin Kämsby