År 1977 var Västerbottensteaterns förra chef Med Reventberg, som medlem i Nationalteatern, en del av det klassiska Tältprojektet. Med föreställningen Norrländsk passion – ett samarbete mellan Giron Sámi Teáhter, Norrbottensteatern, Västerbottensteatern, Teater Västernorrland och Teater Barda från Östersund – ville Reventberg sjösätta något liknade under Umeås kulturhuvudstadsår. Det skulle vara nyskrivet och angeläget om Norrland av i dag. En storslagen teaterupplevelse för den norrländska teaterpubliken att samlas kring.
Kassan visade sig dock vara skral, sponsorerna få och logistiken besvärlig (det är 86 mil mellan Teater Västernorrland i Sundsvall och Giron Sámi Teáhter i Kiruna). Istället för en nyskriven, gemensam pjäs fick de tre länsteatrarna bidra med varsin föreställning ur sin tidigare repertoar. Tältet blev ishallar och de stora visionerna en skrivbordsprodukt.
De medverkande föreställningarna – Teater Västernorrlands Rykten på bygden, Norrbottensteaterns Måste gå hem innan det blir mörkt (läs Nummers recension) och Västerbottensteaterns Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan (läs Nummers recension) – berättar alla för den breda och blandade publiken som är länsteaterns och hade absolut kunnat platsa i ett norrländsk tältprojekt. Inte minst Måste gå hem innan det blir mörkt. Pjäsen om ett Övertorneå som släcks ner efter en konflikt mellan kommunen och det lokala kraftbolaget är både lättillgänglig och dagsaktuell.
I särklass bäst är dock Giron Sámi Teáhter och spoken word-artisten Mimie Märak. Den norrbottniska poeten skapar med sin rasande ordsvada en energi och en kraft som sopar banan med sina scenkamrater. Även Ola Stinnerboms samiska dans och Nina Nordvall Valbergs dragspelsmusik frammanar en känsla som känns här, nu och på riktigt. Bra är också Johanna Mårtenssons geometriska ramp som bygger en scen där de tre föreställningarnas olika berättelser faktiskt får plats.
Ändå är det svårt att komma ifrån att det slutgiltiga resultatet är en sorts nödlösning. Tänk tvååringen som vägrar acceptera att bitarna från Bamse– och Mumin-pusslet inte passar. Det bankas och bryts tills hen har sitt pussel. All heder åt regissören Olle Törnqvist, som verkligen gjort sitt bästa för att sammanfoga de olika föreställningarna till en fungerande enhet med bland annat körinslag och dans från jämtländska Teater Barda. Norrländsk passion är ett underhållande teatercollage och bitvis riktigt bra men någon framtida klassiker lär det norrländska teaterprojektet knappast bli.