Konstigt nog känns inte tidsförflyttningen långsökt. Flowerpowertidens idéer är kanske närmare 1700-talets natursvärmeri och upplysningsideal än man i förstone tänker sig.
Sensmoralen i Cosí fan tutte är omöjlig att bli klok på och här väljer man förnuftigt nog att i stället ta fasta på det lekfulla och absurda hos Mozart. Läkaren med sina magnetkurer är här en guru i orange kaftan som utför healing med trianglar. Hilde Leiland som den fiffiga tjänsteflickan Despina är en riktig komedienne med tydlighet och timing i sina olika maskeringar. De två pojkvännerna är avslappnade charmknuttar med ett, i operasammanhang, nästan chockerande slängigt kroppsspråk, som obesvärat borstar tänderna under bravurariorna.
De två systrarna däremot hade förtjänat en mer påhittig regi, nu är de mer än lovligt konventionella. Dessutom ser de smått imbecilla ut i sina fluffiga brudklänningar – vilka systrar äldre än 5 år brukar normalt gå omkring hand i hand i likadana kläder?
Musikaliskt glänser framförallt Peter Mattei och Maria Fontosh, hennes röst är som en jojo i snabb spinn. Fontoshs pianon och pauseringar är utsökta och skapar en förväntansfull spänning. Plågsamma för känsliga öron är däremot vissa ensemble-partier som ibland är orena och slarviga.
Men bortsett från det är Così fan tutte uppfriskande och snygg med högt tempo och roliga infall. Ensemblens lekfullhet och glädje smittar av sig till publiken, som ofta fnissar förtjust.
Loading ...
