Pedagogisk slideshow i krigstid4 dagar i april beskriver universitetsstaden på tå inför nazistmanifestationen vid Uppsala högar 1943. På bild Aksel Morisse och Robin Keller. Foto: Micke Sandström
Recensioner [2012-02-22]

Pedagogisk slideshow i krigstid

4 dagar i april av Magnus Alkarp
Scen: Uppsala stadsteater
Ort: Uppsala
Regi: Sara Cronberg
Scenografi: Helle Damgaard
Ljus: Mats Öhlin
Kostym: Helle Damgaard
Mask: Per Åleskog
Medverkande: Aksel Morisse, Elisabeth Wernesjö, Per Eric Asplund, Helena Thornqvist, Åsa Forsblad Morisse, Göran Engman, Jesper Feldt, Viveca Dahlén, Harry Friedländer, Gustav Levin, Robin Keller, Christer Olsson, Rikard Björk, Daniel Söderlind, Bengt Braskered
Videoprojektion: Bilder från Elis Edmans film från påskkravallerna 1943
Länk: Uppsala stadsteater


recension/teater. Historiska fakta, om än skarpladdade, är inte alltid lätta att gjuta liv i. Det blir lite för många och tomt skramlande poliser på scenen i 4 dagar i april. Louise Lagerström ser en föreställning med högre angelägenhetsgrad än dramatisk briljans.

Med slagdängan ”Min soldat” slår foajéns storband premiärkvällen an tonen av ett krigsberett Sverige anno 1943. Men det är ingen nostalgitripp à la livet på luckan som väntar. Snarare ett historiskt scoop som vill kullkasta några av de mest seglivade fördomarna om Uppsala som allmänt rasbiologiskt fäste och antisemitiskt näste.

 

Det tills nyligen sekretessbelagda material som ligger till grund för historikern Magnus Alkarps manus är lika omfångsrikt som intrikat. På direkt order från Berlin arrangerar svenska nazister, under påskhelgen, ett ”riksfältläger” med efterföljande marsch mot Uppsala högar krönt av ett tal av svensk socialistisk samlings Sven Olof Lindholm.

 

Pjäsen beskriver universitetsstaden på tå inför manifestationen. Hur det hela urartar när det blir de antinazistiska motdemonstranterna, vanliga hederliga Uppsalabor, som hukar under hugg och slag från den judefientliga och bolsjevikallergiska polisen. Kollektiv munkavel och exilnorrmän som syndabockar blir påminnelser om vår nations inte alltför smickrande undfallenhet att rädda vårt eget skinn.

 

Att händelserna ägde rum bara runt hörnet från salongen där vi befinner oss skänker onekligen en särskild nerv. Behjärtansvärd är ambitionen att genom dramatik lyfta fram angelägna historiska skeenden, men här greppas över mer än det mäktas med. Rädslan att inte vara det historiska stoffet troget sker på bekostnad av förlorad dramatisk nyans och intensitet.

 

På scenen, som alternerar mellan att föreställa bland annat kafé, hotellvestibul och bostadskvarter, myllrar det av skådespelare. De flesta om än i dubbla, tyvärr alltför endimensionella roller. Regissör Sara Cronberg har arbetat hårt och löst scenväxlingarnas karuselltempo elegant med sång (jag får särskilt lyfta fram teaterskoleeleven Rikard Björks insats) och radioreferat som ger tidsfärg. Men innan någon karaktär eller scen hinner landa i eventuellt psykologiskt djup rullas borden undan och in susar ett arkivskåp.

 

Trots att föreställningen mer framstår som en levande ’slideshow’ i undervisande syfte än ett pågående drama är händelsen så rafflande att skolklasser och andra vetgiriga rekommenderas ett teaterbesök.

Louise Lagerström

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (56 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare