Pengar talar

Just nu tänker jag mycket på ekonomi. Det skulle kunna bero på att jul och nyår är ett trevligt tillfälle att göra av med pengar (som jag inte har). Eller också på att jag och Teater Scenario har premiär på nyår och pengabristen gör att vi får leka att vi är feer som kan förvandla gammal scenografi till guldglitter och glamour. Men inte heller det är anledningen, utan det är det enkla faktum att det pratas ekonomi hela tiden. Som om det vore det viktigaste eller mest intressanta att prata om.
   För någon morgon sedan stod det i tidningen: ”Var tredje kvinna misshandlad.” Jag blev både ledsen och arg över det men blev ännu argare när jag läste vidare i artikeln: ”Brist på jämlikhet kostar för mycket, både ekonomiskt och socialt. Vi har inte råd med det längre.” (Kerstin Trone, biträdande chef, FN’s befolkningsfond UNFPA.)
   I artikeln under stod det att flera norska kommuner som sagt nej till att ta emot flyktingar men att de nu ändrat sig eftersom de fått veta att de kan tjäna pengar på att ta emot flyktingarna.
   Måste man använda ekonomi som argument för att sätta in krafter mot kvinnomisshandel eller för att få norrmännen att ta emot flyktingar? Ekonomi talar tydligen högre och väger tyngre än den utslitna frasen ”att alla har lika värde” eller det skrattretande ordet ”solidaritet”.
   Jag insåg också den morgonen att jag gör exakt likadant själv. Jag hade dagen innan diskuterat om vad kyrkorna som byggnader borde användas till. Jag hörde mig själv säga:
   – De står ju bara där och kostar hur mycket som helst. Man kan lika gärna fylla dem med aktiviteter.
   Jag önskar att jag hade varit någon annan då, i sådana fall hade jag kunnat ge mig själv en fet smäll. Varför sa jag så? Jag skiter väl i vad kyrkorna betalar i driftskostnader och underhåll. Jag skulle istället ha sagt att jag tycker att kyrkorna ska vara öppna för alla, alltid. Att jag tycker att glada amatörer borde få öva sina teaterpjäser eller poplåtar där. Att den som ville skulle kunna få en kopp kaffe där, eller träffa en polis eller präst. (Har du någonsin sett en präst i en kyrka förutom under gudstjänst?) Men känslomässiga argument är hopplöst omoderna när vi debatterar idag. Istället talar ekonomin, och vi lyssnar.
   Har alla glömt bort att det är vi människor som skapat ekonomin? Det är vi som skapat marknaden. Marknaden är inte skapad av Gud. Jag repeterar: Marknaden är INTE skapad av Gud!
   Jag har funderat mycket på ”marknaden” också. Hur marknaden framställs. I mina öron låter det som om marknaden är en person, en man. Möjligtvis kan han vara en sån där osynlig vän som man hade som liten. Frågan är bara vems vän han är? Jag har bestämt mig för att om marknaden vore en person så är han en mysig, välklädd gentleman med hårda nypor. Någon som kan förolämpa dig rakt i ansiktet utan att man förstår det. Man bara nickar och håller med för han verkar ju så påläst och trevlig…
   Kultur är inte ekonomi men däremot är kultur en del i en ekonomi. Gör som jag, försök ibland att glömma bort ekonomi. Ekonomi begränsar. Nu tänker jag säga en sliten och töntig fras men här kommer den igen: se inte begränsningar utan se möjligheter. Det gör jag. Jag tänker stort, fast jag är liten.
   P.S. Vill du träffa Marknaden så finns han på Teater Scenario i Stockholm när min pjäs Kalaskul spelas. Han är där på film, gestaltad av den eminente skådespelaren Göte Maxe. D.S