Tänk dig att du blandar instruktionsbokens knarrtorra prosa med språkparlörens blommiga floskler och ger hela hopkoket en dos takt och rytm. Vad får du då? Jo, en spännande opera! Det är kompositören och ljudkonstnären Anna Eriksson som har kläckt och realiserat denna underbara idé tillsammans med regissören Svante Aulis Löwenborg i Opera Lingua på Cinnober Teater i Göteborg.
Anna Eriksson berättar i programbladet att hon länge samlat parlörer, språkkurser, manualer och liknande på hög. I det materialet har hon botaniserat med lust och lyhördhet.
Ramen är en språklektion. Nio vanliga, trista skolbänkar står i prydliga rader. Ett par affischer när resedrömmarna. Varje bänk är utrustad med en pennvässare. Dessa är instrument likaväl som cembalon, vevliran, xylofonen och cittran, som också väntar i salen. Madeleine Strandberg låter vackert snedljus sila över.
Först ut på plan är Andreas Edlund i snickarbyxor och med verktygslåda försedd. Han suddar ut ”tyska suger” från whiteboarden och stämmer sedan cembalon med rörtång och andra grova tillhyggen innan resten av klassen kliver in. Var och en i ensemblen mejslar fint ut karaktärer och drömmar. Gruppens exhibitionist har Michelle Collins fått på sin lott. Hon gör en storstilad performance med leksakshund och fläkt – bland annat.
Ljuden är vägledande, Anna Eriksson komponerar inte bara för traditionella instrument. Individerna stämmer upp mummel, väsningar, skrapningar, skrik och sång i en berättelse där hela ensemblen faller in och på ett fascinerande sätt följer lektionens logik. Fikapausen är en höjdpunkt. Opera Lingua är överraskande och fyndig.
Åsa Nordgrens flygvärdinna håller klassen i schack med sin distinkta stämma. Hennes replik: ”Kaffe?” är både ett vänligt erbjudande och skrämmande hot. Flera scenkonstnärer har roat sig med flygets ritualer, men sällan har jag sett dem så spännande använda som här. Särskilt när frågan: ”Har ni deltagit i terrorhandlingar?”, hämtat ur något inreseformulär, smyger sig in bland bänkarna. Språkkursens anda av drill kommer också till uttryck när klassen memorerar orden taktfast, unisont. Margarida Edlunds repetitionsfras är också av det påträngande slag som ingen kan glömma.
Detta är överraskningarnas kväll. Grundmaterialet har landat väl i Svante Aulis Löwenborgs regi. Han arbetar mest finstilt – pennvässarnas sus störs sällan – men vågar även ta ut svängarna. Nyfiket följer vi ljuden och språken. En uppiggande lektion i höstmörkret.
Loading ...
