HUR UPPSTOD IDÈN TILL ”MEGA”?
Dag Hallberg (vd på Operan) ringde mig och frågade om jag ville göra något på deras barn- och ungdomsscen. Då fick jag lust att göra en musikal.
HUR KOM DET SIG?
Teatervärlden har alltid betraktat den genren lite styvmoderligt. Det anses inte lika ”fint” med musikal som med talteater. Det eggade mig att se vad den formen har att ge.
BERÄTTA OM PROCESSEN.
Jag har alltid undrat vad ungdomar, framförallt unga tjejer, drömmer om idag. Dom lever i en helt annan tid än vad vi gjorde när vi var i deras ålder. Hur relaterar man till att man kan förstora läpparna på en lunchrast? Vad har man för slags drömmar om framtiden i dagens arbetslöshet? Vad är viktigt och vad är oviktigt för dem? Vilka frågor ställer dom sig? Vi åkte runt till skolor och samlade material. Det vidarebefodrades till Johan Althoff, manusförfattaren och han fick skriva ett manus utifrån sitt femtioåriga liv. Tanken var att även det mötet skulle bli spännande.
OCH DET BLEV DET?
Ja, det blev ett tjockt manus som sedan bearbetats i omgångar. Vi har lagt till scener, skrivit om, strukit och modellerat. Sista manusutkastet fick vi av Johan för två dagar sedan( det vill säga, två veckor innan premiär). Ensemble och musiker har varit med i den processen.
HUR HAR NI REPETERAT?
Första två veckorna improviserade vi bara. Allt från teatersport, trygghetsövningar med musikerna, samtal kring manuset, lekar, vi tittade på film tillsammans osv. Sedan mitten av oktober har vi repeterat med manus. Parallellt med detta har vi haft ett gediget referensgruppsarbete.
HUR DÅ?
Vi har samarbetat med skolor, åkt dit och lekt och improviserat med ungdomarna – dom har kommit och tittat på repetitioner och haft åsikter. Vi har även bjudit in äldre män från näringslivet som har kommit till oss och improviserat kring olika situationer. Det har varit väldigt givande, dom har utgjort en stor del av processen.
BERÄTTA OM SCENOGRAFIN.
Platsen för dramat bestämdes tidigt, men tanken var att scenografin inte skulle vara realistiskt trogen den miljön. Jag hade en tanke om en vanlig byggnadsställning – men den berättar också något i sig. I historien finns en återkommande tematik kring havet. Havet är en poesi i dramat. Då fick jag bilden av en jättevåg – det blev den rätta sortens skateboardramp. Ole Aasheim genomförde idèn.
Lyhörd regissör
ÄR DET SVÅRARE ATT GÖRA MUSIKAL ÄN TALTEATER?
Man måste använda större kraft för att få ihop alla bitarna. Att göra 21/2 timme musikal, med en text på rim, i en jättevåg… klart att jag ibland undrat vad jag håller på med! Men jag har inte varit ensam, utan arbetat tätt ihop med koreografen, kompositörerna, manusförfattaren… ja, alla som varit med i processen och vi har haft väldigt roligt.
DU HAR FÅTT FRIA HÄNDER ATT VÄLJA DINA MEDARBETARE…….
Ja. hälften har jag tagit med mig som till exempel Mathilda Tham (kostym), Johan Althoff (manus) och Alex Svensson-Métes (musik), de andra har anknytning till huset, men dom har jag också valt. Vad det gäller artisterna så har vi haft slutna auditions. Alla är frilansare. Många är unga och har precis avslutat sina utbildningar på olika musikalskolor, några är sångare och har lite skådespelarerfarenhet. När jag arbetar med talteater är alla är skådespelare och det förväntas inget annat av dem. Det har också varit en skillnad i det här arbetet. Jag har fått arbeta med att jämna ut ensemblen eftersom den kommer från så skilda håll.Var och en får göra det dom är bäst på, och lite till. Alla kan inte vara världsbäst på alla tre sakerna, det vill säga sjunga, dansa och agera. Det finns ingen sådan musikaltradition i Sverige.
DU VERKAR VARA SÅ LUGN SOM REGISSÖR. ÄR DU ALLTID DET 1 1/2 VECKA INNAN PREMIÄR?
Jag arbetar med det som måste göras.Jag tror att om folk mår bra i en process, då blir dom också bra i sin yrkesroll. Materialet måste leva och det måste finnas tid för skådespelarna att överta det. Tillit och trygghet är ömsesidig, annars syr man lätt snygga tvångströjor.
DU VERKAR INTRESSERA DIG FÖR SKÅDESPELARNA OCH DERAS ARBETE?
Jag är beroende och uppfostrad av skådespelare.Jag har aldrig gått någon regiutbildning, min skola har varit att arbeta med skådespelarna.
MUSIKAL ÄR EN UTPRÄGLAD TEATERFORM. VILKET ÄR VIKTIGAST FÖR DIG FORMEN ELLER HISTORIEN?
Historien är absolut viktigast – dom två måste följa varandra, men formen har inget egenvärde i sig. En kultur utan historieberättande är en mycket hotad kultur. Som regissör bör man akta sig för att förälska sig i sina egna bilder. Det får gärna vara stiliserat, personligen har jag svårt med realism. Jag måste hitta en frihet gentemot materialet och i det är leken oemoståndlig.
HUR HAR DET VARIT ATT ARBETA PÅ GÖTEBORGSOPERAN PÅ ETT, FÖR DEM, SÅ OKONVENTIONELLT SÄTT?
Det har bara känts positivt, jag har omgärdats av nyfikna människor. Om folk i huset har haft negativa åsikter så har jag inte märkt av det.
Snart kommer det en faktaruta om Pernilla Glaser också.
Med Vänlig hälsning Redaktören.
Loading ...
