Sex teatrar i djupintervjuer: nationalscenen Dramaten med unga Lejonkulan, genusprofilerade Göteborgs stadsteater, Norrlandsoperan – musikteatern i norr, barn- och ungdomsinriktade Backa Teater, regionteatern Östgötateatern och Riksteatern.
I rapporten Att välja och att välja bort tittar teatervetaren Yael Feiler närmare på hur landets teatrar tänker kring jämställdhet i sina pjäsval. Nummer ringde upp henne.
Hur resonerar man på teatrarna i den här frågan?
– Teatrarna vill ofta problematisera och tolka jämställdhetsbegreppet. Ofta hävdar de att man inte kan stirra sig blind på siffror och bara räkna upphovspersonernas kön. Vilket är en helt relevant tolkning. Representativitet handlar inte bara om det biologiska könet utan om vilken erfarenhet man bär med sig och vad man vill förmedla.
Vad ser du för skillnader och likheter mellan de olika teatrarna när det gäller pjäsval ur det här perspektivet?
– Det finns stora likheter i hela urvalsprocessen, men Riksteatern sticker ut. Istället för en traditionell struktur med en konstnärlig ledare på topp har de en mycket plattare organisation. Det finns ett tydligt system med målrelaterade urvalskriterier som utgår från stämmans översiktliga mål. Man har dessutom skapat en behovskarta – alla viktiga kriterier, däribland jämställdhetsaspekten, som man måste ta i beräkning under beslutsprocessens alla led. Ett instrument för självkontroll.
Ger det resultat att vara medveten om jämställdheten i urvalet?
– Ja. Det gör det. Medvetenheten gör att man har kommit vidare i diskussionen. De allra flesta säger att det är klart att jämställdheten måste synas i det konstnärliga arbetet. Frågan är vad det innebär konkret. Trots medvetenheten vill inte teatrarnas konstnärliga ledare betrakta sin teater som en arbetsplats bland andra, där en tillämpning av jämställdhetslagen är självklar. Inte heller styrelsen – som ju ska se till att lagar efterlevs – vågar ”lägga sig i” den konstnärliga verksamheten. Även konstnärliga ledare på teatrar med genusprofil, som på Göteborgs stadsteater, anser att konsten bör bedrivas med särskilda villkor. Hon tycker för övrigt att genusprofil inte kan vara ett krav. Nästa chef kanske har någon annan fråga som profil – och då är det helt okej.
Vad tror du om framtiden? Ser det ljust eller mörkt ut för jämställdheten?
– Det som är ljust är att alla tänker på det här, det finns ingen som är omedveten eller anser det oviktigt. Sedan har de nått lite olika långt. Norrlandsoperan har fortfarande ojämställda löner – men de jobbar med det. Men det som ser mörkt ut är det principiella förhållandet mellan politiken och konsten. Man reproducerar uppfattningen att konsten har andra regler där lagen – jämställdhetslagen exempelvis – som gäller för det övriga samhället inte kan tillämpas rakt av. Spänningen ligger mellan den nyliberala tendensen till avpolitisering av kulturen och det andra där man ser att konst och teater är en del av samhället och politiken. Att det inte finns någon väsensskillnad mellan konstnärlig kvalitet och jämställdhet. Att jämställdhet är en kvalitet i sig.
FAKTA
Rapporten Att välja och att välja bort har gjorts på uppdrag av Sveriges dramatikerförbund av Yael Feiler, fil. dr. i teatervetenskap. Undersökningen är kvalitativ, djupintervjuer har genomförts med konstnärliga ledare och råd, dramaturger, förläggare och fackliga representanter. Rapporten, som finns att läsa här, fokuserar på konstnärliga ledare och de kulturpolitiker som sitter i teatrarnas styrelser – med andra ord beslutsfattarna.
Loading ...
