Platsen som inspirationskälla

Cynikern kan misstänka ekonomiska motiv till detta spirande intresse för platsen och dess invånare. I filmsammanhang blev det redan för några år sedan tydligt hur den regionala filmpolitiken styr den svenska filmens tematik. Film i Väst och Filmpool Nord sitter på mest slantar och följaktligen heter filmerna Fucking Åmål och Populärmusik från Vittula.
   Finns det månne liknande drivkrafter för de teaterprojekt som oberoende av varandra har initierats Sverige runt? Eller ligger det bara i tiden att, efter de senaste årens resa inåt, nu utforska trakten, ursprunget och de sociala sammanhangen?

   – Jag har faktiskt inte sett det samband du gör, men det är en spännande fråga, säger Marie Persson Hedenius, dramaturg och initiativtagare till 4xUppsala, Upsala stadsteaters satsning på nyskriven dramatik.
   Fyra dramatiker har blivit tillfrågade att skriva varsin kortpjäs om Uppsala och dess invånare. Mikael Olsson har skildrat livet i en studentkorridor. Lisa Langseths pjäs utspelar sig i universitetsvärlden och bygger på intervjuer med människor därifrån. Även Lucas Svensson, som är sist ut med sin premiär i maj 2005, arbetar med intervjuer. För närvarande träffar han ett antal statister från Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander.
   – Dramatikerna gick i samma klass på DI när jag var lärare och jag tyckte att det var spännande att se vad de kunde åstadkomma utifrån sina olika temperament och stilar, säger Marie Persson Hedenius. Temat denna gång blev ”Möt Uppsala” och kändes som en naturlig uppföljning till ”Hälsingar från nu”, teaterns förra satsning på nya pjäser för tre år sedan.

Brokiga Malmö och mångfaldens Göteborg
Pjäsen Malmöiter, som i januari hade premiär på Intiman i Malmö, bygger även den på närmare tvåhundra timmar intervjuer med Malmöbor. Malmö är en kulturellt brokig stad och i pjäsen gestaltas också en brokig skara människor med skilda bakgrunder och erfarenheter, men med Malmö som nuvarande bas.
   – Men föreställningen handlar absolut inte bara om Malmö, säger regissören Aslak Moe i en intervju publicerad på teaterns hemsida. ”Malmö” är i pjäsen snarare en metafor för den globaliserade världen. Motivet är lokalt, men syftet griper över något mycket större.
   På Folkteatern i Göteborg är det Niklas Hjulström som står vid rodret för Staden och stjärnorna med femtiotalet personer på scenen, varav fyrtio amatörer. Till en del bygger pjäsen på de medverkandes egna berättelser.
   – Vi har velat berätta om människorna som lever, älskar, arbetar och drömmer här. Det är de som i hög grad utgör staden, säger Hasse Carlsson, en av manusförfattarna i ett pressmeddelande.

Århundradets teaterhändelse
Så till det största projektet av dem alla – Framtidslandet – som fyller sport- och ishallar i Norrbotten under maj och juni månad. Artonhundratalets kolonisatörer såg Norrbotten som ett framtidsland, ett paradis med outtömliga naturresurser. I de elva nya pjäser som nu spelas skildras dagens Norrbotten ur en rad pjäsförfattares ögon. Ett tusental medverkande från tjugotvå amatörteatergrupper, sexton författare, fem kompositörer, sex regissörer och många flera ska göra Framtidslandet till århundradets teaterhändelse.
   – Jag ser teaterns uppgift som väldigt viktig när det gäller den regionala förankringen, säger Norrbottensteaterns chef Erik Kiviniemi i en intervju i Framtidslandets egen projekttidning. Det finns något energifullt i förstahandsupplevelsen att man känner igen sig i teatern.
   Idel entusiastiska röster kring den svenska dramatikens nya fokus på platsen alltså. Som finansiärer till Framtidslandet står Europeiska unionens strukturfonder, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Norrbottens läns landsting och Längmanska företagarfonden, som enligt sin hemsida satsar på projekt som ger konkreta resultat i näringslivet i Norrbotten. Men att valet av dramatiskt ämne skulle handla om något så tarvligt som politik och regionala stöd kan väl ändå bara en cyniker hävda?