Det kanske är orättvist, men jag kan inte låta bli att längta efter Kungliga Operans förra uppsättning av Lohengrin från 1989, där den magnifike världstenoren Gösta Winbergh i en Star Wars-dräkt av silver svävade in på en jättesvan. I jämförelse påminner det här mer om en skoluppsättning. Alla är duktiga, ingen gör direkt bort sig, men det lyfter aldrig. Och den modernt yxiga scenografin dödar sagostämningen.
Hertigdottern Elsa står anklagad för att ha dödat sin bror, men blir räddad av en mystisk riddare. De gifter sig, mot att hon lovar att aldrig fråga vem han är. När hon till slut ändå inte kan låta bli, återvänder riddaren Lohengrin till den graal-borg han kom ifrån.
I huvudrollerna hör vi Emma Vetter och Michael Weinius. Båda har gjort fina sånginsatser i andra sammanhang, men här blir det inte så lyckat. Deras vibraton passar inte särskilt bra ihop, Weinius är litet och snabbt, medan Vetters är stort och långsamt. Johan Edholm glänser däremot i rollen som skurken Telramund, med sin självklara värme och pondus. Hovkapellet har en ojämn kväll med ovanligt många tonmissar som något tar ner det himmelska i Wagners musik. Men efter ett tag har de spelat sig varma och ouvertyren till tredje akten blir makalöst vacker.
Den heliga graalen är en gammal mytologisk symbol för det kvinnliga skötet, med dess flöde av liv och vätska. I kristen tro associeras den med kärlet för Jesu blod. Richard Wagner hämtade sitt motiv från de medeltida texterna om kung Arthur, där graalen ger magisk kraft åt en grupp riddare.
Operan kretsar kring Elsas val – ska hon ställa frågan om riddarens härkomst eller inte? Den hemlighetsfulla äkta mannen, vanlig i sagor som Prins Hatt eller Riddar Blåskägg, kan ses som en mytologisk tolkning av det fenomen som bland annat beskrivits i boken Män som inte kan älska, av Steven Carter. Människor som lider av detta syndrom måste alltid bevara stora bitar av sig själva hemliga; de är rädda för att bli ratade om någon skulle få se hela dem. Därför måste Lohengrins kvinnliga kraftkälla, hans Anima, förbli hemlig. Eftersom riktig närhet blir omöjlig med en sådan person, kan inte Elsa och Lohengrin fullborda äktenskapet.
I Lohengrin ryms många existentiella frågor och bitvis den vackraste musik jorden har frambringat, men denna omusikaliska uppsättning gör tyvärr sitt bästa för att platta till den. Och magin flyger sin väg, som Lohengrins svan.
Loading ...
