Playhouse: Lobby Hero

I lobbyn till ett flerbostadshus på Manhattan jobbar en understimulerad nattvakt vars mundiarré trasslar in honom i en härva av lögner och moraliska dilemman, där såväl chefen som polisen är inblandade. Inramningen är på flera punkter bekant för alla som någon gång sett en Hollywoodrulle: här finns en good cop, en bad cop, sex-kärlek-svartsjuka, utpressning, trafikbrus, filmisk-klassisk musik och naturalistisk kostym inklusive blanka brickor och pistolhölster. Och visst kan man ha en eller annan invändning mot sånt.
   Men det behövs inte här. För detta är så God damn välskrivet, att det tycks vara rena julafton på scenen för den tajta ensemblen. Kanske i synnerhet för Björn Lönner. I nattvakten Jeffs gestalt lyckas han med konsten att leva ut ett känsloregister som sträcker sig från damp, över ett antal verbala klavertramp med påföljande ångest, till smånördigt svärmeri. Och sånt är ju alltid kul att se på teatern.