Mörk final på NorrlandsoperanNorrlandsoperans fyraåriga samarbete med sydafrikanska Cape Town Opera avslutas med dåtidens slavhandel, men påminner också om nutidens. Elisabet Strid sjunger rollen som svenskan Ingrid Skeppsbroo. Foto: Malin Arnesson
Recensioner [2008-03-31]

Mörk final på Norrlandsoperan

Poet and prophetess av Mats Larsson Gothe och Michael Williams
Scen: Norrlandsoperan
Ort: Västerbotten
Regi: Matthew Richardson
Kostym: Annsofi Nyberg
Mask: Robin Karlsson
Medverkande: Göran Eliasson, Thomas Lander, Elisabet Strid, Philisa Sibeka, Richard Mbovane med flera
Scenografi och ljus: Lars Östbergh
Dirigent: Jonas Alber
Körer: NorrlandsOperans kör och Voice of the Nation Ensemble
Kormästare: Kjell Oscarsson och Albert Horne
Länk: Norrlandsoperan


recension/opera. Nyskrivna Poet and prophetess utgör finalen på Norrlandsoperans och sydafrikanska Cape Town Operas fyraåriga samarbete. En modern, angelägen och stark – men något ojämn – historia berättad med mörk grundton.

Sjuttonhundratalets handelsskepp som dagens internet. Gods, kulturer och människor som flödar över jorden. Librettisten Michael Williams jämförelse under introduktionen är relevant. För trots att den nyskrivna operan bottnar i sedan länge svunna händelser känns den modern och angelägen. Kanske just för att det är händelser som tecknar en bakgrund till världen av idag.


Librettot knyter samman den svenske förromantiske sjuttonhundratalspoeten Bengt Lidners resa med svenska ostindiefararen Terra Nova och en av de märkligaste händelserna i Sydafrikas historia. The prophetess, Jula, är en av de slavar som lastas ombord på Terra Nova. Förebilden är den unga sierskan Nongqawuse som i mitten av artonhundratalet fick en vision om att hennes folk skulle döda all boskap och offra sin skörd – då skulle de döda återuppstå och de vita tyrannerna svepas iväg av en mäktig vind. Man offrade. Svält och vit makt följde.


Scenografen Lars Östbergh tecknar en grafiskt renlinjig scenbild fylld av överraskningar. Publikens resa går från den clownlike Gustav III:s pastellfärgade hov, över de stora havens slavhandel för att landa i Julas by, i fruktlös väntan på förfädernas återkomst. Det är en stark historia – men inte utan problem. Göran Eliasson tecknar Lidner som bortskämd äventyrare som släpper idealen när verklighet står för dörren – kanske en symbol för västvärlden i stort. Hjältinna blir istället hans älskarinna Ingrid Skeppsbroo, angenämt sjungen av Elisabet Strid. Men poeten Bengt Lidners historia väger väl lätt mot Julas profetia och xhosafolkets självmord. I slutscenen känns de två västerlänningarna som felplacerade gnuggisar på en katastrofplats.


Musikaliskt förebådas katastrofen föreställningen igenom. Mats Larsson Gothes musik bär ett mörkt, ödesdigert grunddrag som ibland lyfter mot hoppfullhet eller vemod. Även när det glättigt lättsamma ligger ovanpå bryter hotfullt disharmoniska stråk igenom. Starkast är ändå mellanakten där de två kontinenterna får spänna mot varandra och Cape Town Operas kör Voice of the Nation Ensemble ger mäktig röst åt vansinnesbegreppet ”human cargo” när de i bojor äntrar det svenska skeppet.

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare