Recensioner [2005-10-10]

Pojken på stranden på Cirkus Elvira

Havet är en blå schal, Ithaka en snäcka därpå. Penelope (Jan Boholm) och hennes son Telemachos (Sofia Andersson) får några streck kring ögonen och blir till greker. Med berättarteaterns enkla grepp gestaltas Odysséen, men ur omvänt perspektiv. Här handlar det om de som blev lämnade kvar när pappan försvann.

Det är en lättsamt berättad men till sitt innehåll smärtsam historia. Framför allt handlar föreställningen om ett lämnat barns utsatta uppväxt. Om pappan hörs bara rykten, sådana som kommer flygande över havet. Den ensamma mamman är en större hjälte.
    Historien slutar lyckligt med att pappa kommer hem. Då är Telemachos redan vuxen.
    Odysséen är en grundläggande berättelse i vårt kulturarv och förmodligen även för vår syn på kvinnligt och manligt, så det inte är en minut för sent att vända på historien. Och många barn saknar kontakt med en eller båda föräldrarna, bokstavligt eller mentalt. Det är viktigt att det förhållandet gestaltas sceniskt. Men är den enda lyckliga lösningen att pappa kommer hem igen? Frånvarande föräldrar brukar inte komma hem, barnen är tvungna att överleva ändå och det gör de.

Karin Kämsby

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare