I riksdagsvalet 2014 får Sverigedemokraterna ”nästan” 8 procent, förutspår Teaterrepubliken. Men sedan går det bara utför. Pjäsen Jimmie Åkesson har på sedvanligt Teaterrepublikmanér sålts in grundligt genom ett avancerat mediaspel långt före premiären. Man har till och med fått en sverigedemokratisk fullmäktigeledamot att protestera. Än mera avancerat är att man bakar in förloppets fortsättning i pjäsen, där en sverigedemokrat fronderar mot partiledningen och kräver att Teaterrepublikens verksamhetsbidrag ska dras in.
På så sätt försvårar man naturligtvis att detta sker i verkligheten, indragna bidrag på politiska grunder, och skulle det ändå ske blir beslutet en del i ett konceptuellt konstverk: manuset är redan skrivet av Jens Peter Karlsson. Pjäsen framställer spinndoktorspelet bakom valframgången och Sverigedemokraternas normalisering som stödparti åt alliansen. Genom att spinndoktorernas käbbel gestaltas med samma dramaturgi som ett avsnitt av West Wing (Vita huset) normaliseras partiet till ett parti som alla andra i den manipulativa marknadsdemokratin (Fredrik Reinfeldt säger sig ha ”överseende” med väljaropinionen).
Detta är också ett brechtianskt grepp: en populär underhållningsform förmedlar ett satiriskt politiskt budskap. Det sistnämnda är framför allt att Sverigedemokraterna vilar på rasistisk grund – ett demagogiskt mellanspel kallat Den utomeuropeiska invandringen uttrycker rasistiska schabloner och retoriken bakom de islamofoba föreställningarna om en Eurabia-konspiration. Samma andas barn som Anders Behring Breivik, med andra ord.
Men den politiska anpassligheten i syfte att vinna verkligt politisk inflytande gör att partiet till slut definierar bort sig själv. I ramhandlingen sitter Jimmie Åkesson på äldreboendet och har glömt det mesta av sin politik. Slutet är lite påklistrat, klämkäckt utopistiskt men för övrigt präglas föreställningen av samma avslappnat säkra skådespeleri och briljanta samhällskritik som Teaterrepublikens tidigare uppsättningar. Alla applåderar stormande, utom den sverigedemokratiske kulturnämndsledamot som sitter bredvid mig.
Tidigare recensioner av Teaterrepubliken i Nummer:
Makroekonomisk kärlekshistoria
Teaterrepubliken öppnar apotek
Loading ...
