Att hata experimentteater är populärt i alla reaktionära kretsar, men nu biter experimentteatern tillbaka. Scenkonstkollektivet PotatoPotatos nya föreställning Danskjävlar är en fiktiv duell mellan Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt (Jenny Møller Jensen) och Dansk Folkepartis ledare Pia Kjærsgaard (Elinor Forsheden Sidoli). Det är många berättarlager med blandningar mellan scenisk fiktion och politisk verklighet.
Texten utgår från ett av Olof Palmes sista tal, där han beskriver det isande kalla och ödsliga konkurrenssamhället, samt Maria Svelands uttryck ”politisk depression”. Debatten består av att Thorning-Schmidt och Kjærsgaard ikläder sig rollerna som premiärminister, respektive partiledare för högerpopulistiskt stödparti, i sex europeiska länder: Finland, Ungern, Holland, Norge, Sverige och Schweiz. Sannfinnländarnas Timo Soini är ett kinkigt barn i trotsåldern, som tvingar Jyrki Katainen att gå med på hans krav genom ren obstruktion.
I Ungern säger Fidesz Viktor Orban och Jobbiks Gabor Vona exakt samma sak och ligger bokstavligen i samma säng. Samlaget är dock smutsigt, eftersom Orban måste desinficera sig efteråt. På video pratar ”Pia” om danska kulturvärden, medan ”Helle” känner sig föranledd att uttala sig om ”utlänningars” goda integrationsbenägenhet. Över Norge vilar skuggorna från Utøya tunga. ”Pia” konstaterar besviket att efter 22/7 2011 är Fremskrittspartiets Siv Jensen inte längre att betrakta som en sann högerpopulist. Men ikläda sig rollen som Anders Behring Breivik törs hon trots allt inte.
Jimmy Åkesson klär sig exakt som Fredrik Reinfeldt, oavsett vilka kläder denne väljer: en lysande träffsäker gestaltning av hur SD är en parlamentarisk maskerad. Åkesson förnekar ihärdigt vartenda främlingsfientligt uttalande som läggs honom till last. I Holland råder retoriskt samförstånd mellan Geert Wilders och nyss avgångne Mark Rutte, angående burkaförbudet. I sista landet Schweiz handlar det förstås om minaretförbudet.
Alltsammans är en sceniskt risktagande gestaltning av förhållandet mellan majoritetspartier och högerpopulistiska vågmästarminoriteter. Slutpoängen är glasklar: ”Helles” enda alternativ är antingen eftergiftspolitik, eller att ta till fascisternas egen våldsretorik och hatmetoder. Hon brottas med ”Pia” i ett gyttjebad, och vrålar senare ”jag ska våldta dig till döds”. På så sätt ger PotatoPotato en bild av vänsterprojektets syrefattiga utslocknande och död som politisk kraft i det högerhegemoniska Europa.
Loading ...
