Det märks att det är valår, för både utanför Kulturhuset på Sergels torg där valaffischerna och partiföreträdarna slåss om vår uppmärksamhet och inne på Stoff, Stockholm fringe festival är de politiska valen närvarande.
Att Stoff som avslutning på fredagskvällen valt att bjuda in Institutets och Anders Carlssons våldsamma dystopi Sigurd Der Kreuzritter (läs Nummers recension här) slår förstås an tonen för fortsättningen av helgen. Även om föreställningen inte övertygar helt är Anders Carlsson konstnärligt konsekvent i sin idé om sökandet efter det monstruösa i en människa.
I Gärningskvinnor använder sig teatergruppen Deine Frau bland annat av inklippta nyhetsröster om våldtäkter och friande våldtäktsdomar för att tydliggöra hur våldsamt och kroppsligt påtaglig ojämlikheten faktiskt är. Även scenkonstkollektivet Gapet använder insamlade röster eller kanske rättare sagt av vittnesmål i sin föreställning Tills vidare, om dagens osäkra arbetsmarknad där snabbheten att svara på ett sms på sin mobil för många är det som avgör om det blir något inhopp eller inte. Smart och fint gestaltade är många av deras små vardagsscener som tillsammans ger en bild av hur en ekonomisk otrygg tillvaro trots all osäkerhet inte accepteras med ändå måste hanteras dag för dag.
Andreas T Olsson och Maria Salahs båda läsningar av Dimen Abdullas nyskrivna monologer värjer inte heller för det politiska, men pekar för den skull inte på några enkla lösningar. Tvärtom, i Dimen Abdullas texter är identitet och maktförhållanden något som hela tiden skapas i förhållandet till andra. En som onekligen använder sig av andras förväntningar och på hiphopens i många fall stereotypa könsroller är den amerikanska rap- och performanceartisten Mykki Blanco. Även om konserten inledningsvis är mer än lovligt ofokuserad så lyckas hen till slut nå fram till ett tillstånd när de rappa spokenworldtexterna bryter fint mot de mer traditionella låtarna med sina tunga beats och stora gester.
Kroppen och rörelser som betydelsebärande element finns förstås närvarande i de dansverk som presenteras under Stoff. Ett av flera minnesvärda verk är Ellinor Ljungkvists To carry on a conversation där hon bokstavligen bär sin manliga partner samtidigt som han framför en monolog om vad de gör, hur de båda arbetar och hur villkoren för just dansproduktion ser ut. Monologen avbryts dock varje gång Ellinor Ljungkvist tar en minsta paus från bärandet för att återupptas på samma ställe när hon lyfter honom igen.
Trots helgens konkurrens om uppmärksamhet från andra teaterpremiärer och från Stockholms Kulturfestival är det spännande att se många hamna på den del av Stoff som huserar i Studion, scenen i gatuplan med direkt kontakt med Sergels torg. Där får de om inte annat chansen att dansa med Rebecka Pershagen som väntar på att bli uppbjuden till en stilla vals i sin performance The first and last dance. Den tillit som hon visar sina okända danspartners kan ses som en bild av den tilltro som Stoff har till inbjudna konstutövare och till sin publik.
* Stoff 2014 Grand Prix Awards gick till Israeliska Elephant & Mouse Company för deras Repertory Theatre. Publikpriset gick till Rebecka Pershagen och The first and last dance. Totalt delades det ut priser i sju kategorier.
Loading ...
