Två logekamrater har en kabaret ihop. De delar Lejonkulans caféscen och gör entré i en ogangefärgad Big bag. Ur denna kan de, liksom efter Big-bang, ösa hela universums material. Texterna är egenskrivna och formerna enkla. Melodier på leksakssynt och sångröster av det oskolade slaget. Fyndighet i repliken, jovisst, med råge höjt över studentspexets nivå men kanske inte i klass med andra parhästar – Hasseåtage eller Magnusåbrasse. Eller för den delen Gösta Ekman, mannen som denna premiärkväll sitter i publiken och efteråt applåderar sina kolleger förtjust.
Andreas T Olsson och Reuben Sallmander heter kamraterna på scenen. Deras kabaret heter In medias res, vilket på latin betyder I händelsernas mitt. När dessa båda herrar, iklädda pyjamas och glittriga fodral, placerar sig i händelsernas mitt för de, lika rakt på sak som termen antyder, ett vänskapsgnabbigt samtal om politik i synnerhet och främlingsfrågor i synnerhet. Så hör också Andreas T Olssons öppna brev till Jimmie Åkesson, som han råkar dela födelsedag med, samt den satiriska dispyten mellan uddevallianen Andreas T Olsson och judiske Reuben Sallmander till kabaretens vassaste.
Andra sketcher får mig att dra på munnen snarare än förbluffas av geniala formuleringar. Ett välkommet inslag i Dramatenreperotaren är ändå denna nattkabaret, skapad på eget initiativ av två skådespelare, lättillgänglig för alla och med barmöjligheter.
Loading ...
