Norsk postfeministisk dans på Made

Ina Christel Johannesson FOTO: Carina Musk-Andersen

.

Vad anspelar titeln, Now she knows, på?    – Det vi velat jobba med är vad det är att vara kvinna i ett postfeministiskt samhälle där vi räknar oss som jämställda. Nu vet hon, hon har kunskap. Men vilken kunskap har hon? Erfarenheten varierar mellan alla olika kvinnor. Cecilia Roos har funnits med som forskare i det konstnärliga arbetet – har det påverkat?    – Nej, hon har tittat på dansarens ansvar i förhållande till verket, till tolkningen. Hon undersöker hur hon själv och de andra dansarna jobbar med interpretationen. Forskningsprojektet handlar om hur jag förhåller mig till Cilla och till dansaren, om utövaren inifrån projektet.

Now she knows beskrivs som ”ett mångtydigt porträtt av den nordiska kvinnan idag”, kan du utveckla det?
   – Alla dansare jag jobbar med här känner jag från förr. Det här blir en summering av min tid som koreograf fram till idag. En av dansarna fanns med i mitt första verk, en är nyutexaminerad. För mig personligen är det också ett historiskt verk som speglar min utveckling som koreograf. Det är 20 nordiska dansare och väldigt många av dem är mödrar till barn. De finns på väldigt skilda platser.

Är den nordiska kvinnan annorlunda än den europeiska kvinnan? 
   – Ja, hon har ett annat förhållande till femininitet än den sydeuropeiska kvinnan.

På vilket sätt?
   – Den sydeuropeiska kvinnan har en annan blick på sig, hon har mindre kläder på grund av att det är en annan temperatur. Och det är inte så många franska kvinnor som går med många plastkassar. En framåtlutad kvinna i en backe långt uppe i Umeå, det är en bild av den nordiska kvinnan. Men den nordiska kvinnan är också självständig genom sociala reformer som daghem. Det har varit så så länge nu att vi tar det för självklart. Jag ville samla detta i det fysiska språket, i dansspråket. Det är ett dansstycke utan så mycket teatralitet.

Bra att vulkanaskan lagt sig nu när du är på väg till Umeå. 
 – Ja den har inneburit lite problem, det har varit svårt att samla 20 tjejer. Ett möte fick vi ha via Skype, 6 timmar långt …

Aftenposten publicerar, på Dansens dag 29 april, en debattartikel som tar upp skillnaden mellan norsk dans internationella framgångar och svårigheten för den norska publiken utanför Oslo och Bergen att se till exempel dina verk. Vad tänker du om det?
   – Jag tycker det är jättetråkigt. Jag vill verkligen spela i Norge men det finns ingen turnéorganisation. Norska Riksteatern sänder ut en dansuppsättning om året. Men de beställer i regel inte själva, de köper in en färdig föreställning för turné. Jag har varit på en sådan turné en gång. Jag har turnerat två gånger med Dansnät Sverige. Det är långa avstånd i Norge och man får stå för mycket av kostnaderna själv. När en föreställning köps i Europa får man betalt för resan och hotellet. Men de verk jag gör för Carte Blanche turnerar i alla fall i Norge.

Now she knows av Ina Christel Johannessen har urpremiär 6 maj i Umeå. 

LÄNKAR
Made-festivalen i Umeå 5-8 maj 2010 
Zero visibility corp