De är Agamemnon, Klytaimnestra och Ifigenia och ändå inte. De är i en scenisk situation, men är de då ansvariga för sina handlingar?
Klädseln och referenserna till det antika dramat till trots får vi veta att uppsättningen vi ser på Galeasen är naturalistisk teater, något som understryks redan i foajén där publiken får möta skådespelarna i sminket. Men det blir mer komplext än så. För nu talar vi Christina Ouzounidis, Malmös svar på Elfriede Jelinek blandat med 3 dl Jon Fosse – och nu också med en skvätt Kant, en dekokt som Malmöpubliken länge har varit bortskämd med att få insupa på Teatr Weimar som Ouzounidis också var med och grundade.
I den nyskriva Lagarna på Teater Galeasen i Stockholm, ger sig Ouzounidis i kast med den praktiska sinnelagsetiken och ställer den mot konsekvensetiken. På scenen filtreras frågeställningen genom det antika dramat med fokus på Agamemnons skuldfråga i det att han offrar sin dotter Ifigenia till Gudarna. För Gudarnas uppmaningar till trots, hur ansvarig är Agamemnon själv för sin bestialiska handling och dess konsekvenser?
Men handlingen stannar inte vid det antika, utan drar paralleller med vår samtid. För är det inte just offrar våra barn vi gör när vi väljer karriären framför våra barns välmående? Om inte fysiskt så mentalt. Eller är det samhällets struktur, vår tids Gud, som tvingar oss att tänka med hjärnan istället för hjärtat?
Olof Hanson väljer en fysisk och humoristisk regi till denna annars mycket pratiga och abstrakta pjäs, vilket är en bra kombination. Här blir Sandra Huldts Ifigenia en märkligt komisk gestalt som oupphörligt låter publiken förstås att hon är minsann inte ett offer bara för att hennes pappa har mördat henne. Alltmedan hennes pappa Agamemnon (Claes Ljungmark) ihärdar att han i sin tur inte är en förövare bara för att han har dödat sin dotter lika lite som mamma Klytaimnestra (Lina Englund) är någon medbrottsling what-so-ever.
De antika dräkterna åker av och på, dåtid blir nutid, åskådare blir skådespelare och tvärtom. Men den moraliska frågeställningen består. Liksom insikten om att vad är vi annat än illusionen av oss själva? Och ur det perspektivet, vad är då teater? Ta en uppfriskande höstpromenad ut till Skeppsholmen och se ett stycke högkvalitativ teater så får du (kanske) svar.
Loading ...
