I första akten av Ray Cooneys fars från 1991 går det undan av bara den. I Robert Dröses översättning och regi utspelar den sig i ett tänkt Sverige där Socialdemokraterna regerar med Mona Sahlin som statsminister.
Finansministern har smitit från riksdagsdebatten för att ha en dejt med Kristdemokraternas partisekreterare. De möts i en elegant hotellsvit med fönster i fonden och utanför en terrass. Fönstret spelar en viktig roll i föreställningen genom att ha för vana att dimpa ner i huvudet på folk.
Fredrik Hallgrens finansminister är en manipulativ maktmänniska vars intriger driver handlingen framåt. Regina Lunds kristdemokratiska partisekreterare trippar omkring i svart vinylbustier, dito trosor och höga svarta stövlar. Hon är mer än lovligt dum, pratar bred dialekt och tycker att allt är väldigt spännande.
Det vänstrande paret avbryts av att ett lik uppenbarar sig. Men ministern vill naturligtvis inte ringa polisen. Istället kallar han in sin underkuvade assistent (Lasse Brandeby) som jagas av sin sjuka mors sköterska Anita (Anna Ulrika Ericsson). Liket placeras i garderoben, var annars, och sedan är det kört.
En närig hotellportier (Johannes Brost), en nyfiken hotelldirektör (Nicke Wagemyr) och en spansktalande hotellstäderska (Malin Larsson) gör allt för att störa. När så liket (Linus Wahlgren) vaknar upp och partisekreterarens ilskna äkta man (Göran Gillinger) gör entré, spetsar situationen till sig.
Liksom sköterskan Anita blir finansministerns hustru (Carina Lidbom) fullständigt besatt av assistenten, vilket får mig att fundera lite. Lasse Brandeby är mycket men kanske inte Sveriges sexigaste man. Om en man ska tända på en kvinna på teatern bör hon tydligen vara snygg som Regina Lund och gå klädd i bustier. Vackra kvinnor däremot behöver inga snyggingar utan kan tydligen gå igång på vem som helst i rymlig grå kostym. Det känns pinsamt.
I andra akten blir det mycket att hålla reda på, men det hela slutar snällt med att finansministern tar ett obetalbart kaninskutt tillbaka in i buren. Trots allt är det här en rätt oförarglig och underhållande föreställning. Åtminstone för de delar av mänskligheten som kan kosta på sig att skratta åt inte alltför sofistikerade skämt.
Loading ...
