Politiker som dresserade elefanter. Föraktet för demokratin. Svindyra politiska konsulter.
Det är några angreppspunkter när Backa teater kastar loss i 2000-talet, med den politiska teatern i backspegeln till förmån för teater om politik.
Henning Mankells nyskrivna Påläggskalven har premiär på lördag.
-Vi lever i en situation där vi måste ta tillvara på människor. Ändamålet är således viktigt, säger Henning Mankell inför urpremiären.
För en gångs skull var det inte den fantasirike Mankell själv som kläckte idén till pjäsen.
Tankarna kom från hustrun, regissören Eva Bergman på Backa Teater.
-Jag sade till honom att det är dags för en pjäs om makt och politik. Nu är vårt arbete klart och samarbetet har flutit perfekt. Vi är helt överens, säger Eva Bergman till TT om slutresultatet.
Vana finns förvisso. Det är det äkta parets tredje samarbete (tidigare har de gjort Berättelse på tidens strand samt En hunds berättelse), även om själva skrivandet den här gången har tagit tid, närmare bestämt två år.
Dramatiskt självmord
Pjäsen är uppbyggd som ett slags thriller och inleds med ett dramatiskt självmord, när den unge politikern, SSU-aren och påläggskalven Stefan Milton, gestaltad av Mats Blomgren, plötsligt sätter pistolen för tinningen.
Tillbakablickar i bästa deckarintrigstil nystar sedan trådar bakåt i händelseförloppet, varvat med komik och musik.
När Henning Mankell satte sig att skriva pjäsen var det med Iwar Wiklander för ögonen och det är Wiklander som uppbär dynamorollen som kommunalrådet Ludvig Selander.
-Jag är överväldigad, säger Wiklander om Mankells initiativ.
Lockar fram skratt
Maria Hedborg spelar Margareta Torstensson, ett annat driftigt kommunalråd, medan Lars Väringer gör Fredrik Håkansson, före detta Horowitz, ägaren till en cateringfirma och den som lockar fram skratt tack vare sin obeslutsamhet och ystra brist på organisationsförmåga.
Som anställd har han Sonja, Mia Höglund, och det är hon som i andra akten kommer att förkroppsliga framtidshoppet i denna teater om politik.
-Det är hon som representerar de icke politiska krafterna och det är hon som ställer frågorna, säger Eva Bergman.
-Det är genom henne vi förstår att enda möjlighet för politiken och demokratin är att föra en öppen diskussion.
Förutom för vuxna på kvällarna kommer pjäsen under vårens lopp även att spelas för skolungdomar.
Politiker som dresserade elefanter. Föraktet för demokratin. Svindyra politiska konsulter.
Det är några angreppspunkter när Backa teater kastar loss i 2000-talet, med den politiska teatern i backspegeln till förmån för teater om politik.
Henning Mankells nyskrivna Påläggskalven har premiär på lördag.
-Vi lever i en situation där vi måste ta tillvara på människor. Ändamålet är således viktigt, säger Henning Mankell inför urpremiären.
För en gångs skull var det inte den fantasirike Mankell själv som kläckte idén till pjäsen.
Tankarna kom från hustrun, regissören Eva Bergman på Backa Teater.
-Jag sade till honom att det är dags för en pjäs om makt och politik. Nu är vårt arbete klart och samarbetet har flutit perfekt. Vi är helt överens, säger Eva Bergman till TT om slutresultatet.
Vana finns förvisso. Det är det äkta parets tredje samarbete (tidigare har de gjort Berättelse på tidens strand samt En hunds berättelse), även om själva skrivandet den här gången har tagit tid, närmare bestämt två år.
Dramatiskt självmord
Pjäsen är uppbyggd som ett slags thriller och inleds med ett dramatiskt självmord, när den unge politikern, SSU-aren och påläggskalven Stefan Milton, gestaltad av Mats Blomgren, plötsligt sätter pistolen för tinningen.
Tillbakablickar i bästa deckarintrigstil nystar sedan trådar bakåt i händelseförloppet, varvat med komik och musik.
När Henning Mankell satte sig att skriva pjäsen var det med Iwar Wiklander för ögonen och det är Wiklander som uppbär dynamorollen som kommunalrådet Ludvig Selander.
-Jag är överväldigad, säger Wiklander om Mankells initiativ.
Lockar fram skratt
Maria Hedborg spelar Margareta Torstensson, ett annat driftigt kommunalråd, medan Lars Väringer gör Fredrik Håkansson, före detta Horowitz, ägaren till en cateringfirma och den som lockar fram skratt tack vare sin obeslutsamhet och ystra brist på organisationsförmåga.
Som anställd har han Sonja, Mia Höglund, och det är hon som i andra akten kommer att förkroppsliga framtidshoppet i denna teater om politik.
-Det är hon som representerar de icke politiska krafterna och det är hon som ställer frågorna, säger Eva Bergman.
-Det är genom henne vi förstår att enda möjlighet för politiken och demokratin är att föra en öppen diskussion.
Förutom för vuxna på kvällarna kommer pjäsen under vårens lopp även att spelas för skolungdomar.