I Bortom vägs ände blir människorna på ön Tristan da Cunha evakuerade till England på grund av ett vulkanutbrott. Där räknar de dagarna tills de ska kunna återvända hem igen.
– De har svårt att finna sig till rätta, säger regissören Olle Pettersson. De har inte träffat på det kapitalistiska marknadssamhället tidigare, det är en främmande miljö. Deras identitet är förknippad med ursprunget och de har svårt att överleva i det nya samhället.
Djurens ordlekar
På ön har de levt isolerade från omvärlden och de talar ett kargt och omvänt språk som utelämnar ord. I Hit och Dit men Ganska Långt Bort leker istället djuren i skogen med orden. De kallar månen för bacon, och i dess baconsken letar de efter det ord Stora Älgen tappade bort när han blev skrämd av den avlånga skuggan. Det ordet passade så ovanligt bra på en ståtlig älg med stora horn. Var det möjligen ”århundrade”? Eller ”konservbrytare”?
– Pjäsen visar att det är meningslöst att vara fördomsfull när det gäller språket, säger regissören Tom Fjordefalk, liksom det blir meningslöst att säga att någon är mindre bildad än någon annan. Man kan inte döma andras sätt att använda språket.
Något främmande dyker också upp i de två pjäserna: i den ena en idérik man från Kapstaden och i den andra en vegetarisk krokodil som älskar gurkor och hemliga papper. I båda fallen förändras vardagen.
Loading ...
