Katalogaria med bett

Intrigen är egentligen helfånig: en kille som är ute och joggar med sin flickväns hund blir biten i snoppen och hamnar i ett hallucinatoriskt tillstånd där han inleder en dialog med banemannen – ursäkta hunden –  i fråga.

Men allt är faktiskt alldeles sant. Om resten av pjäsen är det kan jag inte bedöma, men troligtvis är Kalle Westerdahls nya monolog (i samarbete med Mikael Syrén) liksom hans tidigare, Man i djungeln, baserad på en självbiogafisk historia. Eller så är ingenting mer sant än i Rödluvan och vargen i denna våta vuxensaga.

Vi får följa Kalle på hans resa från ungdomsångest till gubbsjuka, genom den första tonårsförälskelsen vidare till Teaterhögskolans vilda fester med sina ”nachspiel” till de mer sofistikerade åren runt Stureplan med Spy bar och Riche via Ljunggrens. Och så ner igen till de mer överåriga engångsliggraggen på Kvarnen och nakna gryningskvinnor med en elgitarr på magen.

Om denna utlämnande kvinnokavalkad har någon sens moral, så är det att någon gång måste vi alla växa upp och våga leva med andra på riktigt. I Kalles fall verkar den peripetin äga rum när han på en krog i Gamla stan träffar på en gammal kompis – som visar sig vara mamma till den nya, tjugo år yngre flickvännens bästis.

Visst är föreställningen underhållande, om än inte en av teaterhistoriens djupaste ögonblick. Men monologformen utnyttjar Kalle och fyller ut till fullo. Både genom att skickligt även gestalta de andra karaktärerna han återberättar, men också genom att visuellt ge liv åt de dråpliga händelserna och rädslan för verklig närhet. Och hans Jack Nicholson-varggrin som schäfer är obetalbart och alldeles eget .

Ändå kan jag tycka att Kalle gör det lite för lätt för sig genom att väva föreställningen av sex och återigen berätta en historia som tar sin utgångspunkt i hans egna liv – även om det då bitvis är vansinnigt underhållande. Men jag tror att han har potential att även skriva om andras erfarenheter. För han är definitivt en av Teater-Stockholms mest säregna röster. Och som sagt, Leporellos Madamina il catalogo e questo – den så kallade katalogarian i Don Juan – i all ära: här har vi en svensk variant som lyfter relationskomedin till nya höjder.