Recensioner [2003-09-26]

Profilteatern: Ten Minutes to Midnight

FAVORITEN. Profilteatern i Umeå går vidare i sitt nyfikna utforskande av teaterns gränser och filmens formspråk. Nu har turen kommit till stumfilmen och Ten Minutes to Midnight med premiär under Umeå Filmfestival.

”Snyggt men ingen känsla”, sa kursarna på teatervetenskapen när pjäserna vi såg var mera form än innehåll. Mhm, sa jag men höll inte med. Form fascinerar mig.
   Jag gillar Profilteaterns nyfikna utforskande av teaterns formspråk och möjligheter. Därmed inte sagt att deras föreställningar skulle brista i innehåll: en genomarbetad form gynnar innehållet.
   I ett flertal uppsättningar har Profilteatern utforskat olika filmgenrers dramaturgi, formspråk och estetik. Nu har turen kommit till stumfilmen. I samband med Umeå Filmfestival hade den förra helgen premiär på nya Ten Minutes to Midnight.
   I en skum halvdager växer den melodramatiska historien fram. Pojke och flicka älskar varandra utan att känna varandras namn eller samhällsställning. Han en fattig clown och hon presidentens dotter. Dessutom tillhör han det cirkuskompani som ska mörda presidenten.
   Ulla Karlsson har arbetat fram en sinnrik scenografi där bildrutor med rundade hörn smidigt avlöser varandra. En bildruta glider upp, en annan del av scenen sluts till. Rum och stämningar byggs upp med hjälp av musikaliska teman. Kostym och dekor går i en nedtonad färgskala, påminner om gulnade fotografier. På den slutna scenväggen projiceras textrutor som berättar fram skeende eller repliker. Komik uppstår när korthugget skrivna repliker matchas med långa ordflöden via stumma läpprörelser. Allt är väldigt snyggt.
   Och kanske är det just för att allt är så snyggt som skevheterna blir tydliga och irriterar som bruset i en radiofrekvens: De projicerade replikerna som till skillnad från de snygga händelsetextrutorna är fult typograferade i ett tråkigt standardtypsnitt.
   Skådespeleriet som till stor del litar på rörelsen kräver också en extra renhet och tydlighet – kanske rentav övertydlighet. De scener som äger det renodlade och exakta är supersnygga. Benedicte Stendal Hansen som presidentens dotter och Ulla Karlsson som cirkusdirektör tillhör de som lyckas nyttja de trånga bildrutorna med exakt avvägda rörelser. Snyggt, med känsla.

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare