Profilteatern: Varför är det så ont om Q?

Profilteatern i Umeå hade i lördags premiär på en dramatisering av Hans Alfredssons barnboksklassiker Varför är det så ont om Q? Påhittiga Johansson, blåhårig med kliande bockskägg och kilt, tar med oss in i den minnesmaskinen – troligen en av hans bästa uppfinningar – för att visa oss ett minne och på så vis ge oss svaret på gåtan.
   Minnet innehåller Boven, som aldrig fått något namn och därför är ond, dennes Q-sin, som tuggar i sig alla q:n, Pim, barndetektiv, Fru Alfa Beta och naturligtvis Påhittiga Johansson.
   Boven har beslutat sig för att bli ”presidentifikationsminister över hela midevitten” genom suga upp alla bokstäver i hela världen medelst lettrosugen, en dammsugarliknande apparat med många specialeffekter.
   Det är riktigt bra. Uppsättningen frossar i scenografiska finesser och rekvisita men frossan övergår aldrig i illamående, uppfinningarna spelar med i skådespelarnas komiskt exakta spel på ett smidigt sätt. Favoriten är nog fåtöljen som med lite livsmedelsspray rockar fett: ”Tack Umeå!”. Kostymen är snyggt galen. Soundtracket bygger stämning och undertext utan att ta överhanden. Väldigt snygg helhet, helt enkelt.