Publiken sviker Abbey Theatre

Storsatsningar som normalt skulle ha dragit fulla hus har nu bemötts med halvtomma salonger. Varken nobelpristagaren Seamus Heaneys bearbetning av Sofokles Antigone eller Tom Murphys version av Tjechovs Körsbärsträdgården har fallit publiken i smaken.
   Tom Murphy är annars den irländska teaterns Grand Old Man, en dramatiker som speglat den irländska folksjälen ur alla dess vinklar och vrår. Men kanske är irländarna trötta på att skåda sin omtalade folksjäl?   
   De senaste tio åren har en vital frigruppsscen utvecklats med starka internationella influenser, understödd av expanderande Dublin Theatre Festival med sina utländska gästspel. Nationalscenens betydelse som uttolkare av klassikerna och som skådeplats för nyskriven irländsk dramatik minskar när kvartersteatrarna ofta gör samma saker fast bättre, friare och med större konstnärlig variation.
   En tredjedel av Abbeys personal får nu gå. Ironiskt nog är det framför allt lilla scenen Peacock, som satsat mest på ungt och nyskrivet, som drabbas värst.