Halvt dolda bakom filmduken och på den faktiska scenen agerar Olle Svensson, Magnus Dahlbäck, Henrik Bäckbro och Ella Rudfeldt tekniker, scenografer, dockspelare, musiker, skådespelare, et cetera och låter en animerad film växa fram ur overheadprojektioner, filmade element, skuggteater och live-specialeffekter. Allt redigerat i realtid. Även handlingen är så långt från Tittuts barnboksadaptioner man kan komma.
Pulp Puppets är hårdkokt film noir dragen till sin spets, centrerad kring ond bråd död. Här återfinns klassiska element såsom dubbelexponerade tillbakablickar och en sprit- och cigaretthes berättarröst samt ett persongalleri – som trots tillverkat av de enklaste hushållsattiraljer – gör genren mer än rättvisa.
I berättelsens mittpunkt står den jägerpimplande och stenhårda Jaqueline Olsson – en sann antihjältinna gestaltad av en toaborste toppad med en diskpropp. Här ses också den fala hämndsökerskan, Maria Raket, utformad av en modernare skrivbordslampa, samt den sammetsögde Dolf Schneider, livvakt med dold agenda, agerad av en ovanligt gråtmild termos.
Sobra svartvita södersiluetter och Olle Svenssons stämningsskapande musik gör också sitt för att skapa den rätta känslan.
Med ett manus byggt på nätbaserade skrivimprovisationer av mellan 50 och 100 medverkande skribenter kan man möjligtvis anmärka att storyn är väl tunn. Men det är en invändning bestridd av en föredömlig dosa stilfulla oneliners i kombination med att det som utspelas faktiskt är rejält fängslande.
I sin blandning av low- och hightech blir Pulp Puppets både lekfull och originell, även om det ibland kan kännas som att det är bakom duken – så att säga mitt i maskinparken – man som åskådare egentligen vill befinna sig.
Se ett smakprov ur Pulp Puppets:
Loading ...
