Det är inte många andra teatrar som kan stoltsera med i stort sett samma ensemble och administrativa personal år efter år. Då blir också relationerna ganska intima.
Intimt blir det också på scenen. Inte minst i Martina Montelius dramatisering av Charlotte Brontës råromantiska roman Jane Eyre, om en föräldralös flickas förälskelse i den mystiske mr Rochester (Michael Nyqvist), en roll som Nyqvist beskriver som ”en blandning mellan Frank Sinatra och Joseph Fritzl”, vilket låter både kittlande och psykopatiskt (premiär 28/11).
Annat intimt att notera i almanackan är skådespelerskan Nadja Weiss regidebut på Lejonkulan med Sarah Kanes pjäs Crave, här med svenska titeln Törst (premiär 18/9), en dramatiker hon för övrigt borde vara väl bekant med sedan Psykos 4.48 på Dramaten 2002.
Kanes pjäser, som inte brukar sorteras in i komedifacket, får för säkerhets skull extra reklam av medverkande Lil Terselius som bedyrar att ”vi är minsann också roliga”. Detta med hänvisning till Killinggänget som precis innan har orsakat årets gulligaste mediedrev med ett tjugotal sega och småsömniga kulturskribenter som i ovan paparazzistil plötsligt tvingas springa efter medlemmarna i Killinggänget för att få ett citat om deras redan sönderkramade premiär på Dramaten 19/9. Och som, enligt dem själva, handlar om män i grupp. Ett koncept som vi inom parentes känner igen från lika mansdominerade humorkollektivet Klungan. Killkul blir det nog även här.
Gunnel Lindbloms uppsättning av Jon Fosses pjäs Flicka i gul regnjacka (premiär 9/10) bådar också gott och känns som äkta, seriös dramatendramatik när Stina Ekblad börjar tala om att ”Fosses repliker är som droppar som faller ner i ett stort, psykologiskt hav”.
Men ingen Dramatensäsong utan Ingmar Bergman. Levande eller död fortsätter Sveriges tyngsta kulturnamn att dominera teaterhuset vid Nybroplan. Teaterversionen av hans Scener ur ett äktenskap har redan haft premiär (20/9) och 14/11 är det också dags för Höstsonaten, även den i regi av Stefan Larsson. Marie Göranzon spelar konsertpianisten Charlotte och liksom med Scener ur ett äktenskap är även detta en Sverigepremiär (läs vår recension från den nordiska premiären på Svenska teatern 2007).
Men den köttbit som teaterchefen Marie-Louise Ekman lovar att kasta ut till oss hungriga journalister känns mer som burksoppa än färskstyckat. Även om såväl Margareta Garpe, George Bernard Shaw och Alexandra Rapaport var och en för sig är spännande namn. Men smyginformationen om att Pygmalion blir en av vårens heta premiärer … Nja, Shaw. En nyskriven, samtidsengagerad pjäs av en ung kvinnlig dramatiker hade ändå känts mer entrecôte.
LÄNK
Här hittar du samtliga premiärer på Dramaten i höst.
Loading ...
