Puur på Dansens hus

Belgien är det land dit alltfler koreografer från hela världen (bland annat svenske Rasmus Ölme) vallfärdar för att njuta frukterna av det flamländska dansundret. Wim Vandekeybus var en av de koreografer som skapade det. I sina gränsöverskridande föreställningar rör han samman dans, film, musik och text i en associativ smältdegel som osar av mänsklighetens alla synder, laster och svagheter, men också av humor och av värme.
   Puur bygger på gamla myter och legender om mord och maktmissbruk. En Herodesgestalt får via filmduken stå som symbol för den grymhet som bara kan frambringas ur djupaste rädsla. Dansarna på golvet representerar okamouflerat de svartaste sanningar kring hur vi som kollektiv och individer hanterar världen. Vita kostymer byts undan för undan till svarta medan det svarta stängslet som omgärdar scenen förvandlas till vitt. Blir vi fria genom att erkänna vår skuld? Eller genom att minutiöst noggrant sopa bort de stenar som hotar en smärtfri vandring över den jordiska scenen?
   Puur är ett vackert verk, samtidigt ett kraftigt slag i magen. Men kanske finns det hopp trots allt. Två dansare som leker far och son i ett destruktivt förhållande vandrar senare nakna hand i hand i naiv tro på en bättre värld. Det är ett sätt att tolka det. Men varför tolka över huvud taget? Puur är inte en föreställning att förstå utan en föreställning att genomsköljas av. Skynda dit!