För den här generationen är också potentiella teaterbesökare. Det har såväl projektet Lekplats Sthlm som Dramalabbet och Teater Tribunalen insett, alla med snabba ryck på repertoarmenyn, en idé som i sin tur kommer från New York, så kallade A train plays, vars koncept är att skapa ett max tjugo minuter långt verk på ”the A train”, New Yorks längsta tunnelbanelinje, och sedan sätta upp det samma kväll. För självklart måste även teaterns berättande gå snabbt i en era där vi har vant oss vid att uttrycka oss på max 260 självupptagna tecken via bloggar, Facebook, Twitter och sms.
Kanske var det därför Teater Tribunalen nyligen testade turboteater som konstform ett begrepp som såg dagens ljus under Tribunalens årliga festival Två veckor i maj, men presenterades som koncept redan 2008 under rubriken Experimentredovisning. Och upplägget liknade A train-pjäserna: en grupp teaterarbetare som inte visste något mer än att de skulle arbeta ihop sågs klockan åtta på morgonen för att sedan ha premiär på den föreställning som de hade arbetat fram under dagen klockan åtta samma kväll. En grupp valde Joseph Fritzl som tema, en annan Guantánamobasen. ”Det handlar om att utveckla en impuls till en föreställning och det är en stor utmaning både för oss och för publiken”, sade teaterns konstnärliga ledare Frida Röhl om projektet i en intervju (DN På stan, 13/5).
Men först med att introducera konceptet ”snabbmatsteater” i Sverige var förmodligen Lekplats Sthlm på initiativ av Sandra Andreis och Malin Lundgren, som ville skapa en mötesplats för Stockholms kreatörer från olika plattformer och världar: teater, film, musik och webb i en enda salig blandning.
Utgångsläget var att utforska vad som händer när representanter från de olika konstformerna får leka fritt tillsammans under 36 timmar och skapa en gemensam föreställning. I januari 2008 ägde den första ”lekplatsen”, som också var ett välgörenhetsprojekt, rum på Playhouse Teater i Stockholm och då gick intäkterna till Situation Stockholms skrivarverkstad.
Nu har projektet levt vidare i samarbete med Riksteatern och senast i juni arrangerades samma koncept på Bastionen i Malmö där intäkterna oavkortat gick till Aluma, Skånes motsvarighet till de hemlösas tidning Situation Stockholm. Tanken är sedan att ”lekplatser” ska arrangeras på fler ställen i Sverige.
Även Dramalabbet, vars koncept alltsedan starten 1998 har varit nyskrivet med såväl färdiga föreställningar som readings under vinjetten Färskpressat på repertoaren, trappade i våras upp nyhetstakten ytterligare med sin introduktion av vinjetten Monologakuten. Aktuellt, tematiskt och praktiskt var ledorden för de inbjudna dramatikerna vars skrivande fick påbörjas tidigast en vecka före framförandet, som sedan skedde som en reading inom ramen för evenemanget Aktualiteter.
Alltmedan teaterbranschens administratörer ägnar sig åt kulturvärldens nya svarta, speeddejting. Under en dag i april samlades exempelvis ett femtiotal personer från nästan lika många kulturorganisationer i Hallunda utanför Stockholm för att lära känna varandra bättre. Alla fick en kort minut på sig att presentera sig, sedan en minut för eftertanke innan det var dags för nästa speeddatingpartner. Bakom arrangemanget stod Koalition för kulturdebatt, ett initiativ av tankesmedjan Agora.
Fort som ögat, nästan lika snabbt som nyhetssajternas flöde. Den förut så trögtänkta talteatern knappar in på det territorium som tidigare bara var krogshowens, ståuppvärldens och nyårsrevyernas revir. Spännande, lovvärda och upplyftande experiment. Frågan är var vi placerar denna nya, svårdefinierade nyhetsgenre i kulturvärldens pågående kvalitetsdebatt. Personligen hoppas jag att dessa och liknande projekt har samma chans till bidrag som en klassisk uppsättning av en Strindbergpjäs, trots svårigheten med ett mätbart värde.
Loading ...
