Det tar ett tag. Jag går inte med på det utan vidare, att detta är autentiskt. Först en bra bit in i föreställningen Radio Muezzin upphör jag att notera detaljer som verifierar att vi faktiskt har tre riktiga böneutropare från Kairo, muezziner, framför oss på scenen.
I Kairo finns tusentals, men det egyptiska religionsministeriet har bestämt att man ska börja radiosända de fem dagliga böneutropen med hjälp av endast 30 utvalda böneutropare. De flesta som hörs från Kairos minareter kommer att tystna. Den blinde koranläraren, han med den vackraste och mest uttrycksfulla stämman, ser skönheten i mångfalden av röster och beklagar utvecklingen. Den muezzin som är elektriker oroar sig för strömavbrott.
Stillsamhet och enkelhet präglar Rimini Protokolls exklusiva gästspel, ett av relativt få prov i dokumentärteaterns genre på svensk mark. En slinga med urbana bakgrundsljud rullar på medan böneutroparna berättar om sina liv och visar bilder på skärmar i fonden. Stillsamt nämns schweizarnas minaretförbud – ”tur att vi är i Helsingborg”. Enkelt förklaras att kvinnor inte är böneutropare därför att Profeten inte kallat dem att bli det. Dialog är det inte läge för. De går i strumplästen på en röd, orientalisk matta som täcker större delen av det mjukt ljussatta scengolvet.
Stefan Kaegi har gett föreställningen form utifrån en idé om mångfalden och simultaniteten i den muslimska bönens vardag. Föreläsningsstilen á la Folkets hus intensifieras allteftersom. Muezzinerna bjuder på fragment av vardagliga sinnesintryck som varvas i ett gemensamt berättarflöde, och infallen blir yvigare. Jag vet inte vad jag skall tro när en av dem på film visar hur han i bänkpress, iförd kostym, lyfter 100 kg gång på gång, samtidig som elektrikern i andra änden av scenen demonstrerar vad som händer om man kortsluter en saltgurka med 220 volt. (Ja, den börjar glöda, ryka och sprider en bränd doft.)
Vi fnissar tyst. Det vi ser ligger bara ett snäpp från mer sökt absurdism i vanlig dramatik. Fullt utslag kan den dock inte få när teatersituationens traditionella positioner är så pass relativiserade – vem är det egentligen som roar sig här?
Radio Muezzin är med andra ord en rakt igenom intressant upplevelse.
Loading ...
