Radioteatern: Dödsvariationer

Särskilt dramatisk är inte denna Fossepjäs – och till formen därmed inte helt olik hans tidigare Någon kommer att komma. Snarare kan den beskrivas som ett stycke svart poesi för sex röster. Helt klart lämplig för Radiomediet. Mattias Knaves regi går dessutom den avskalade vägen och låter rösterna spela utan vare sig musik- eller ljudeffekter.
   Ett par har förlorat sin dotter, självmord visar det sig, och försöker förstå samtidigt som de minns hennes födelse och uppväxt, utan att inse sin egen skuld i det olyckliga som hänt. Elin Klinga och Per Graffman gör paret som unga, Malin Ek och Göran Graffman spelar dem som äldre. Dottern själv, den döda, hörs effektfullt insprängd mellan de många tidshoppen. Med Mira Vierths unga, oskuldsfulla stämma funderar och talar hon med någon form av låtsaskompis (Sam Kessel). Här har den ofta så tidlöse Fosse lyckats ringa in ett högaktuellt ämne med sin poetiska penna, nämligen unga som mår psykiskt dåligt och begår självmord. Både viktigt och vackert. Och naturligtvis eländigt tragiskt.