Äldst är raggarkungen Skepparn (Ulf Isenborg) som ska fylla 70 år. Han är sjuk och pratar mest med sin döda fru, numera en ängel. Hans son Lars (Ingmar Virta) har gjort en klassresa och blivit kamrer. Nu planerar han en stor födelsedagsfest för sin far. Lars dotter Emma (Caroline Harrysson) läser juridik och har förlovat sig med en kvinna (Helena Svartling). När hon kommer hem med flickvännen för att uppvakta farfar, tappar pappa Lars hakan och hans sambo blir rasande. Men farfar, den gamle raggaren/arbetaren som hatat bögar hela sitt liv, ändrar uppfattning och försvarar paret.
De unga, nutida raggarna representeras av Analogen, en bilmekande, ensam och stammande man, gripande tolkad av Pär Andersson. Förutom att han älskar bilar är han kär i Emma och blir grymt besviken.
Efter festen, i andra akten, blir det familjeuppgörelse. Mer eller mindre berusade talar Emma, hennes pappa och hennes farfar ut om sitt hat till varandra och om hur kärlekslösa deras liv har varit.
Scenografin utgörs av en soffa som ser ut att vara hämtad ur baksätet på en gammal Cadillac. Miljöer, bilar och bilder ur Skepparns liv projiceras mot en stor persienn i fonden. Musiken och kostymer associerar till 1950-talet.
Skådespelarna gör flera rollbyten, särskilt Helena Svartling växlar snabbt mellan olika karikatyrer.
Den något fragmentariska föreställningen är folklig och rolig, varm och musikalisk. En sorts sorglig ensamhet vilar över rollgestalterna. De skildras med varm humor som gör smärtan uthärdlig.
Loading ...
