Under Festspillene, som startade 23 maj och avslutas på tisdag 5 juni, har publiken haft sammanlagt 189 arrangemang att välja på. Många intressanta konstnärer har medverkat, såsom festivalkompositör Bent Sørensen, sopranerna i Trio Mediæval, festivaldiktaren Tone Hødnebø och konstnären Børre Sæthre. Bland de internationella gästerna sågs bland andra den svenska Cullbergbaletten, den walesiske operasångaren Bryn Terfel och den brittiska vokalensemblen Hillard Ensemble.
OiOi-festivalen – (på norska: Oppsikt/Innsikt – Opplevelse/Innlevelse) är festivalens utomhusprogram där man kunde höra gräset gro eller höra italienska Black Metal-fans sjunga norska folkvisor.
Inomhus blev det flera fina teaterupplevelser. Ungerska teaterkompaniet Krétakör (som betyder kritcirkel) stod för en särskild del av scenkonsten i år. De har utvecklat en spelstil som bryter med den illusionsskapande teatern och iscensättningarna klarar sig ofta utan rekvisita, scenografi eller kostym. Krétakör visade strålande versioner av Måsen, Hamlet och Peer Gynt (som för övrigt blev festivalens tredje Peer Gynt efter Robert Wilsons och Calixto Bieitos föreställningar tidigare år).
En absolut höjdpunkt blev urpremiären av Jon Fosses nyaste pjäs, Eg er vinden (regi: Eirik Stubø), som är andra delen av samarbetet mellan Nationaltheatret i Oslo och Festpillene.
Texten handlar om två män i en båt på havet där den ena längtar efter döden. Det låter enkelt – men det är det inte! Dom pratar med varann och så småningom förstår man att dom befinner sig i två olika verkligheter – den ena lever, den andra är död. Pjäsen är mycket poetisk och minimalistisk och kräver intensiv närvaro av skådespelarna Ole Johan Skjelbred och Fridtjov Såheim.
De står ensamma på huvudscenen, vilket förstärker intrycket. Scenrummet är öppet, och ljuset (signerat Ellen Ruge) är den enda rekvisitan. Och det är helt fantastiskt! Ljus och skuggor visar både stämningar och verklighetsförändringar. Skådespelarna rör sig inte alls och ser rakt fram. Deras stöd är orden.
Uppsättningen är fascinerande och rolig, även om texten handlar om dödslängtan. Fosse är en mästare när det gäller att beskriva övergången mellan liv och död och språnget mellan tid och rum.
Festspillene avrundas med två speciella scenkonstarrangemang. Transiteatret-Bergen sätter upp Bertolt Brechts och Hanns Eislers Die Maßnahme (Åtgärden), ett politiskt så kallat lärostycke från 1930 som förbjöds av upphovsmännen själva 1954 då de ansåg att tiden inte var mogen för pjäsen. Den handlar om fyra hemkomna agitatorer som drar sig själva inför rätta eftersom de skjutit en kamrat. Nu sätts pjäsen (enligt uppgift från Festspillene i Bergen) för första gången i Norden upp i sin helhet av regissören Tore Vagn Lid och under musikalisk ledning av Eberhard Kloke.
Värt att nämna är också inhemska Jo Strømgren Kompani som i helgen framför sin Orkesteret, där ett övergivet dansband sitter och är bakfulla någonstans i dom finska skogarna. Hoppet är borta, flaskorna tomma och pengarna slut.
Loading ...
