Ja, så sitter man här på ett café, fyra år av utbildningstid och flera sökningar senare. Exakt en månad kvar till skolavslutning. Den sista? Nu,vid trettioett års ålder anser jag mig, åtminstone för tillfället, vara färdigstuderad.
På väg in i en ny fas i livet, bort från skolans skyddande väggar och ut till något nytt och oväntat. Det är med blandade känslor som jag kommer att säga adjö till den här tiden som var så otroligt efterlängtad.
Första gången jag sökte till scenskolan var 1991, då hade jag bara hållit på med teater i ett år. Jag staterade på Dramaten och trodde att alla som blev antagna till utbildningen var halvgudar. Själv fick jag glädjen 1996, en väntan som jag idag inte skulle vilja ha ogjord, för utan den skulle jag bland annat inte ha fått uppleva elevtiden på Skara Skolscen eller resorna med Romeo & Julia Kören på det krigsdrabbade Balkan, erfarenheter som har berikat och förändrat mitt liv och verkligen fått mig att inse hur mycket kultur kan betyda.
Var sak har sin tid. Var sak har sin tid och väntan var inte förgäves. Utbildningen har varit väldigt bra. Nu, fyra år senare, när jag ändå är rätt mätt på skola och står inför avstamp till en annan verklighet, känner jag att det som kommer att bli svårast att lämna är människorna, Dom man har fått tillfälle att möta och dom vilka viljan till att mötas finns. Dom man har gjort spex för, dom som anordnat kärlekspubar, dom man har haft insparkar och utsparkar tillsammans med, dom som man har anordnat premiärfester för och nu i slutändan får tillbaka.
Var sak har sin tid! Var sak har sin tid och om viljan finns, så möts vi i den andra verkligheten. Det ska bli jättekul.
Loading ...
