48 minutes for Palestina är en stark berättelse utan ord som spelas av Ashtar Theatre i Ramallah. En ung kvinna befinner sig mitt på den tomma scenen, bara inringad av en cirkel med apelsiner och stenar. Hon sitter och läser, vattnar sin blomma, verkar ha det bra.
En äldre man kommer in, bärande på en stor koffert. Den visar sig rymma bittra minnen från förintelsen. Hon bjuder honom på vatten och han slår sig ner.
Allt eftersom minuterna går förskjuts gränserna mellan dem. Han börjar mer och mer att tränga ut henne. I slutet sitter han nöjd i mitten och läser sin bok medan hon går, bärande på hans koffert nu fylld av hennes plågsamma minnen.
En effektfull bild av konflikten mellan Israel och Palestina, en tydlig kommentar till det som händer utanför teaterhuset.
Ashtar Theatre ligger i Ramallah, administrativ huvudstad i det ockuperade palestinska området på Västbanken. Ashtar, som driver både en professionell teater och en teaterskola, kan i år fira 20-årsjubileum.
Teatern startade 1991 i Jerusalem och är idag en av trettiotalet grupper i Palestina som intensivt arbetar med teater som har fokus på barns och kvinnors rättigheter. De har sju fastanställda och sju–åtta personer jobbar i projekt. Skolan har en treårig grundutbildning med två års påbyggnad.
Ashtars föreställningar tar ofta upp aktuella sociala och politiska frågor. Om kvinnans ställning, de tidiga giftermålen, skolk, incest, drogmissbruk, våld i hemmen.
– Folk förväntar sig att vi ska spela pjäser om konflikten Palestina–Israel hela tiden, men vi vill arbeta med andra berättelser också, säger Edward Muallem, som är Ashtars konstnärliga ledare tillsammans med Iman Aoun.
Repertoaren består av två delar: forumteater som interagerar med publiken och experimentella föreställningar av nyskrivet material. En text som de arbetat med är Gazamonologerna, som bygger på 33 barns och ungdomars berättelser från Gaza. Den spelades över hela världen en och samma dag – den 17 oktober förra året – även i Sverige.
Ashtar Theatre. Foto: Mireille Bergenström
Ashtar har en egen black box-scen i Ramallah där de oftast spelar gratis. Men de söker även upp sin publik genom att spela i skolor, på klubbar, under träd, i kommunhus och på andra platser. De arbetar också med dramaträning i skolor över hela Palestina.
– Teater har en stor påverkan, den ger barnen verktyg att hantera vardagen, säger Iman Aoun. I början jobbade vi mycket med lärarna för att visa varför teatern är så viktig för barnen och deras självkänsla.
Hur når de sin publik? 1993 infördes många checkpoints på Västbanken som gjorde att palestiniernas rörlighet minskade kraftigt. Då flyttade teatern från Jerusalem till Ramallah. Då bildades också Forum for the Oppressed, ett nätverk för communityteater i Mellanöstern, med inspiration från den brasilianske teatermannen Augusto Boal.
– Folk har inte råd att ta sig till teatern, de kan också ha svårt att ta steget att gå till teatern för avkoppling. Vi måste söka upp dem, säger Iman. Starta dialog, få människor att diskutera, uttrycka sig, göra sig hörda.
Att arbeta med barnen, stärka deras självkänsla, öva dem i koncentrationsförmåga och samarbete i grupp, ja även lära dem att leka – det är gemensamt för teatrarna i Palestina. Samarbetet dem emellan verkar flyta så bra, helt utan konkurrens, alla behövs. De pedagoger och regissörer som finns jobbar på flera orter.
Ett annat mål är att lyfta fram och synliggöra kvinnorna, en nog så provocerande fråga i ett land som till stora delar styrs av gamla traditioner. Det gäller att hitta en balans så att inte myndigheterna ställer till problem.
Det starkaste intrycket från besöket i Palestina är den oerhörda vilja som driver de som arbetar med teater. Trots fullständigt omöjliga arbetsvillkor i ett samhälle under total apartheid, orkar de tro på teaterns möjligheter. Det imponerar.
LÄNKAR
Läs mer om Ashtar Theatre här.
Artikeln skrevs under Riksteaterns kulturresa i Palestina, läs mer här.
Ashtar Theatre. Foto: Mireille Bergenström
Loading ...
