Sahar Amini på språng i Run For your Life - en pjäs som tagits fram med Backa teaters starka metod men fått svaga konturer, enligt Nummers recensent. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2013-02-19]

Rastlöst rännande

Run for your Life av Uta Plate, Mikel Aristegui, Heike Pourian och de medverkande
Scen: Backa teater
Ort: Göteborg
Regi: Uta Plate och Mikel Aristegui
Scenografi och kostym: Ulla Kassius
Skådespelare: Dastan Ahmed, Sahar Amini, Tanaz Daraee, Alice Erzmoneit, Romella Hannoun, Timotej Mimen, Wissam Morabet, Danial Nazem, Josefin Neldén, Ramtin Parvaneh, Emelie Strömberg, Ludvig Turegård, Lars Väringer, Tame Wolday
Länk: Backa teater


RECENSION/TEATER. Run for your Life ligger i linje med Backa Teaters repertoar men är ingen toppuppsättning, tycker Liv Landell Major som sett Uta Plate göra unga människors erfarenheter till scenkonst. Likt den rastlösa jargongen i sociala medier stannar ensemblen på ytan.

Regissören Uta Plate har genom sitt arbete med Schaubüne i Berlin gjort sig känd som konstnärligt språkrör för unga människor i marginalen. Hon har skapat teaterprojekt om och med dem – ungefär som Mattias Andersson på Backa Teater. Att hon gör ett gästspel i Göteborg känns alltså både logiskt och spännande.

Run for your Life är producerad med Backas framgångsrika metod: research och skapande ihop med dem det handlar om. Resultatet ter sig också karaktäristiskt med språklig och tematisk närvaro i samtiden. Konturer är dock blekare än normalt. Detta trots att ett kroppsligt, kraftfullt koreograferat uttryck förstärker både ord och känsla.

Miljön signerad husscenograf Ulla Kassius är symbolisk med vit tejp som markerar gränser, väggar, vägar och skamvrår. Ensemblen jobbar som sagt med ett fastlagt kroppsspråk, vilket till del räddar den många gånger svajiga texttolkningen. För även om replikerna bygger på de medverkandes egna berättelser så levereras de av och till med osäkerhet. Det påtagligt särskilt i relation till de fem professionella skådespelare som är med.

Run for your Life handlar om de tunga tonår som ofta präglas av konfrontation på olika nivåer. Skådespelarna springer runt, runt i löparbanor medan de parerar skola, föräldrar, vänner, samtid, framtid och inte minst det inre jaget. I förbifarten problematiseras machokultur, etnisk diskriminering och kroppsideal slash självdestruktivt beteende. Men likt det rastlösa twitterspråk som öppnar pjäsen så tycks man inte ha ro att stanna kvar på djupet. Synd, inte minst med tanke på att den publik man riktar sig till förmodligen behöver just det.

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (3 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare