Ravundsk midsommarnattDag Norgård (Oberon), Kim Anderzon (Titania) och Nils Lindström (Lill-Olle) i En midsommarnattsdröm vid Döda fallet i Hammarstrand.
Recensioner [2010-07-01]

Ravundsk midsommarnatt

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare
Scen: Vridläktaren, Döda fallet
Ort: Jämtland
Regi: Karl Seldahl
Scenografi: och kostym: Nina Fransson med flera
Mask: Ulrika Eklund
Medverkande: Kim Anderzon, Sven Wollter, Dag Norgård, Ingmar Virta, Anita Nyman, Anders Öhrström, Kajsa Linderholm, Yngve Dahlberg, Maria Granhagen, Victor Ström samt Ragunda Amatörteatersällskap
Länk: Döda fallet


recension/teater. Karl Seldahls busigt leende midsommarnattsdröm tar ett stadigt avstamp i lokal mylla men skapar en egen och hel värld. Nummers Malin Palmqvist hänger med på en gemytlig båttur men vill se mer av stilla stunder och forsar.  

Svarta trädsiluetter samsas med gröna tungt hängande grangrenar och milsvid utsikt när vridläktaren sakta för oss åt det hållet. Nedanför slänten ligger dramatiska Döda fallet, Storforsen som tömdes vid det misslyckade kanalbygget 1796 (läs mer). Det är en naturligt storslagen scenografi och ravundsk*, inte atensk lag, som råder när Karl Seldahls midsommarnattsdröm har premiär i den ljust jämtländska midsommarnatten.

Som om Ragunda, den kommun vi befinner oss i, vid någon underlig historisk tidpunkt lyckats gifta ihop gröna vågen och feodalismen och skapat ett rike som blandar absolut nutid som Eyjafjallajökulls utbrott i våras med gamla seder som bortgifte, vittror och troll med en svensk schlagerversion av Stings Every breath you take, härskande markisinnor med flakmoppar … Resultatet, det alternativa riket Ravund, är en uppfriskande och hel värld som skvallrar om ett bearbetningsjobb med ett busigt leende på lur.

Just så, busigt leende och med glimt i ögonvrån, känns uppsättningen. Det är pungsparkar, snyggt snubblande slapstick och en scenkant i form av en slänt som är en flitigt utnyttjad fallucka. Roligast har jag i sällskap av de fyra unga älskande, som här heter Ing-Marie och Per-Anders, Lena och Lennart. Här är det Love 2010 av ett lika äkta som dråpligt slag. Uppsättningen blandar proffs och amatörer. Ibland blir skarvarna väl synliga men i hantverkarnas skådespelartrupp – här givetvis skogshuggare – är det skarvfritt och mycket roligt. Ingmar Virta gör Niklas Botten med brett register, älskogsscenen mellan honom och Kim Anderzons Titania är mycket underhållande. Sven Wollter gör sin Puck till ett skälmskt troll som binder händelsetrådarna samman.

Men det är något i tempot som jag har problem med. Allt rullar på i ett jämnt och trivsamt flöde men de stilla stunder och halsbrytande forsar är för få. När alla i slutscenerna älskar rätt blir det också alldeles för lätt – och långsamt. Men fram till dess är det en mycket trevlig båttur.

Fotnot
*
Ravund är ett ålderdomligt namn för Ragunda. 

Malin Palmqvist

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (4 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

2