Recension: Kärlek extra allt

Därmed inte sagt att Riksteatern Jams vårsatsning är ett misslyckande. Ambitionen är att skapa en slags värmeoas i en mörk och krigisk värld, inte att dissekera kärlekens sanna väsen.
   Anslaget gränsar rentav till det mysdiktatoriska. Skådespelarna Mikael Wranell och Isabel Reboia beordrar publiken att sätta sig i kuddhavet framför scenen och låter en stor ask geléhjärtan gå runt i en slags postironisk blinkning till 1970-talets proggigaste barnteaterföreställningar.
   Tyvärr kan ingen teaterkitsch i världen dölja att flera av texterna – skrivna av namn som Timbuktu, Anna Vnuk, Johannes Anyuru och Nabila – är rätt tunna. Först i slutet börjar texterna loda lite djupare, men då är föreställningen snart slut.
   Å andra sidan hämtas det som förloras i text igen av den utmärkta ensemblen. Både Mikael Wranell och Isabel Reboia är kärnkraftsverk av entusiasm, liksom musikern Magnus Tingsek, vars Morrisseytolkningar i sig själva är värda en egen föreställning.