Recension: Kroppens poesi (Lunchdans)

Lunchdans. Ja, i ärlighetens namn var jag lite skeptiskt. Att på en timme kunna ta in en rad olika dansstycken och så ska man samtidigt sleva i sig soppa. Kan det verkligen skapa den där rätta stämningen. Nu i efterhand kan jag bara säga att jag hade fel som tvekade. På Verkstan i Malmö är Skånes dansteaters lunchprogram både dramatiskt och humoristiskt. Den omedelbara närheten till dansarna och den sparsmakade scenografin skapar en intimitet och detaljskärpa som man kan sakna på de stora scenerna. Och soppan – ja, den hade jag slurpat i mig redan innan det började.
   Fem olika stycken av olika koreografer och dansare presenteras. För mig är det Morgan Karlssons Embrace som ger den största behållningen. Ett vackert och starkt tycke som fint smälter samman med Philip Glass musik från filmen Timmarna. Den här hunden heter Himmel, dansad och koreograferat av Tina Peschel och David Nondorf, är sista programpunkten och ett riktigt feel good-stycke. I stickade tröjor och grova skor blir dansen en lek med hundens rörelser och kroppsspråk. Roligt och opretentiöst.