Recension: Kung Kristina

Man behöver inte veta vem Kung Kristina är för att få full behållning av föreställningen. Det viktigaste med kungen är hennes stora barockklänning, med tillhörande värja, som fungerar som symbol för de tre teman – kärlek, identitet och respekt – som föreställningen handlar om. Magdalena Eriksson får drottningauktoritet av klänningen medan den på Björn Säfstens kropp blir laddad eftersom den markerar ett brott mot samhällets konventioner. När Emelie Jonsson passivt låter sig kläs på blir det en symbol för hur samhället tvingar människor att bli något de inte är.
   Med klänningen som fokus har Hellkvist Sellén skapat en tempofylld föreställning som består av en välbalanserad blandning av tal, sång och dans. Den är en lika jagstärkande som lustfylld uppmaning till såväl barn som vuxna att inte gå på samhällets schabloner och redan i inledningen slår man fast att Kung Kristina vill att du skall vara stolt över just den du är!