Recension: No One is Completely Evil

Debuter är alltid spännande, i synnerhet om man vet att intressanta dansare som Sandra Medina och Henrik Vikman och mimare som Dag Andersson och Tove Sahlin ingår i gruppen. Men tyvärr känns denna debut tämligen ofullgången. Erkännas skall att gruppen gör ett ambitiöst försök att synliggöra den kollektiva konstnärliga processen. Inspelade intervjuer och repetitionsscener varvas med sceniska inslag och en del är tilltalande, som Henrik Vikmans charmiga videointervju och dans med ett Beachtennisracket. Men allt för mycket saknar laddning och når inte över rampen.
   I programbladet avslutar Bastard Production sin text med frågan: ”Vem vet hur det går?” Drygt en timme senare vet jag åtminstone en sak – dokusåpor är inte så enkla att göra som det verkar.